Felix König

Resterna av ett morgonmöte

2012-02-14T09:16:00.001+01:00

Efter att ha varit däckad av flera dagars feber förra veckan är jag frisk och igång igen! Idag har vi haft morgonmöte med arbetsutskottet och hunnit diskutera styrelsemötet som varit, och planera framåt.

Bara de mest brådskande puckarna hann vi med, men vi ska ha en heldag om några veckor för att sätta årets planering.

Dagens möte: diskussion om åldersdiskriminering

2012-02-07T15:39:00.000+01:00

Idag har jag varit på möte med SPF - Sveriges pensionärsförbund och Seniorkraft, en tankesmedja om äldres situation i samhället. Vi pratade om åldersdiskriminering, demografi, Framtidskommissionen och mycket annat. Vi ska försöka göra en gemensam insats när det gäller arbetet på Arbetsmarknadsdepartementet kring att uppdatera lagen som förbjuder diskriminering på grund av ålder, och knyta det till en av Framtidskommissionens fokus: en åldrande befolkning - hur ska det gå till när färre ska försörja fler.

Fram till 2030 kommer antalet pensionärer öka med 900 000 personer! En tredjedel av befolkningen beräknas vara i arbete, en tredjedel vara barn/studerande, och den sista tredjedelen pensionärer. Detta ställer stora krav på hur både äldre och yngre ses på, hur det går till när man tar sig in på arbetsmarknaden och hur förutsättningarna ser ut för att arbeta länge.

Jag tror att den diskriminering som finns på grund av ålder, men också andra faktorer, är ett hot mot Sveriges utveckling på lång sikt. Unga som exkluderas från arbetsmarknaden eller hamnar i utanförskap på något sätt, kommer inte vara med och bidra på samma sätt de annars skulle. För samhället kommer det bli sjukt dyrt.

Det är en spännande och avgörande fråga där jag tänker att jag kommer ha anledning att återkomma.

Förresten, Erik Ullenhag skrev en artikel på Aftonbladet om åldersgränser på krogar, för nån vecka sen. Vad jag tycker i frågan om vilka åldersgränser som ska gälla på krogar hör inte hit, men jag tycker det är intressant att Ullenhag verkar se att när det gäller åldersdiskriminering ska undantag efter undantag beviljas. Samtidigt för han fram en sjukt trist syn på ungas beteenden, som dessutom såklart är felaktiga. Att folk är våldsamma beror inte på deras ålder utan på deras alkoholintag. Jag ser fram emot att diskutera frågan med honom och fråga honom varför han tycker unga är farliga.

Förändring tillsammans - reflektioner från apartheidmuséet

2012-02-04T12:54:00.000+01:00

Sista stoppet innan hemresan från Sydafrika var apartheidmuséet. Efter att ha tittat runt lite i townshipen Soweto utanför Johannesburg hann vi stanna till vid museet igår eftermiddag. Det var enormt gripande -och några tårar fälldes över den tragedi många människor drabbades av, och det enorma i att man (många unga) gick samman och lyckades fälla en orättvis, brutal, antidemokratisk och rasistisk regim. Det väckte mycket tankar.

Dels funderar jag på vårt behov av att distansera oss från det som skedde. Att beskriva det som en isolerad företeelse, ett extremt exempel som nästan inte ens är verkligt. På samma sätt brukar många förhålla sig till Förintelsen - det som skedde var fruktansvärt och de som gjorde det demoniseras. Ofta brukar man prata om att de övergrepp och massakrer som skedde under andra världskriget gentemot judar, romer, homosexuella, personer med funktionsnedsättning, politiska meningsmotståndare, m.fl., aldrig får ske igen. Och då missar vi att det har skett flera gånger sedan dess, även på den europeiska kontinenten. Omfattningen och systematiken har sällan varit densamma men de bärande principerna bakom har varit det. Att värdera människor olika på grund av hudfärg, etnicitet, religion, sexualitet, kön eller funktionalitet.

Jag tror det ligger en fara i att isolera historiska övergrepp och att se dem som undantag. Jag tror enda sättet att faktiskt ta ansvar för de lärdomar vi gjort är att våga se tecknen på liknande händelseförlopp i vår närhet och i vår samtid. Annars är vi snart där igen. Inte ens sjuttio år efter andra världskrigets slut växer högerextremismen snabbt i Europa. Förföljelsen av t.ex. romer och homosexuella i Europa slutade egentligen aldrig efter kriget. Många väljer fortfarande att inte prata om den delen av Förintelsen. Den hätska stämning som nu piskas upp i många europeiska länder mot romer är obehaglig och illavarslande.

En annan sak jag bär med mig från Sydafrika är en ännu starkare övertygelse av potentialen i organisering. I Soweto bildades många olika kommittéer där unga, gamla, arbetslösa, arbetande, politiskt engagerade och de som inte var det, samlades och engagerade sig och organiserade sig tillsammans. Tillsammans gjorde de motstånd i sin vardag mot det förtryck de utsattes för.

Bilderna från gatustrider där tiotusentals människor protesterar mot orättvisor, och där en militär makt stoppar protesterna med våld, har vi sett från många huvudstäder. Bilderna från Soweto var ocensurerade och gripande. Många offrade sina liv för att kunna få leva fritt. Samma sak har skett i Egypten, i Tunisien och sker just nu i Syrien. Omvärlden måste göra allt den kan för att stödja de folkliga upproren, för när massprotesterna väl är igång krävs det mycket för att vrida klockan tillbaks. ALLA måste fundera på var man lägger sin lojalitet och vad man själv gör för det man tror på. Som bilden ovan visar: att vissa tyckte att Sydafrikas cricketprestationer var mer intressant än övergreppen som skedde där, visar tydligt på ens syn på mänskliga rättigheter. Tanken är i det närmaste skrattretande, såhär tjugo år senare.

Tänk, en enda eftermiddag kan ge en så mycket perspektiv på sitt eget liv, sina privilegier, men också hur stark längtan är bland människor att få forma sina liv utan förtryck. Det är en insikt som inspirerar och stärker, även en dag när jag är lite trött efter ett nattflyg hem.

Mötet avklarat - ikväll hem

2012-02-03T10:36:00.001+01:00

Alldeles nyss avslutade vi vårt möte med SAYM. Vi har var produktiva och diskuterat många viktiga frågor.

Nu åker vi mot Johannesburg för att gå på apartheidmuséet, och ikväll flyga hem till Sverige. Skönt att hinna se lite av landet unna vi åker.

Civilsamhällets betydelse för demokrati

2012-02-02T08:27:00.001+01:00

ANC:s ungdomsledare Julius Malema träffar Mugabe

SAYM tillsammans med en annan sydafrikansk organisation – Alliance ofyouth ngo’s South Africa – släpper snart en rapport om vad statligt stöd tillcivilsamhället i Sydafrika kan få för effekter på demokratin i landet. EftersomSydafrika inte längre räknas som låginkomstland minskar det utländska stödettill civilsamhället undan för undan, vilket såklart innebär ett hot motmånga civilsamhällesorganisationer som fortfarande behövs.

I sin begäran om finansiering av sin rapport förklarar SAYM lite avproblematiken, nämligen: när det började hållas demokratiska val (1994) iSydafrika förflyttades mycket bistånd från stöd till organisationer för attistället stödja landets regering. Antagligen ett helt logiskt beslut, då manväl sett på saken som att den nya regeringen behövde stöd, och att göra destatliga institutionerna starka innebär att man grundlägger demokratinordentligt direkt.

Vad SAYM menar, med stöd av tidigare forskning, handlar omatt detta minskade den demokratiska kontrollen och opinionsbildningen iSydafrika. Genom ett alltmer försvagat civilsamhälle kunde de demokratiskaprinciper som hölls upp inledningsvis skuffas undan. Det folkliga missnöjet medANC växer i Sydafrika, ungdomsförbundet till ANC för fram hatpropaganda, ochledarskapet verkar alltmer korrupt. Skulle detta skett med ett starktcivilsamhälle?

Jag tänker att detta ger viktiga insikter, särskilt irelation till det som har skett och sker i Nordafrika och Mellanöstern. Endemokratiskt vald regering är inte en garanti för demokrati. Ett aktivt civilsamhälleär inte det heller. Men tillsammans finns det förutsättningar att lyckas.

Att tala om att bistånd inte har effekter är sjukt främmandeutifrån det arbete många av LSU:s partners gör i sina länder. SAYM:smedlemsorganisationer arbetar progressivt med jämställdhet i ett tiotal länderi södra Afrika med goda resultat, och får successivt på plats fler strukturerför ungdomsinflytande. Med den demografi södra Afrika har är det såklart heltavgörande för en positiv utveckling i regionen de kommande decennierna.

På plats i Pretoria

2012-02-01T10:47:00.000+01:00

Idag är dag två av möten med SAYM - Southern African Youth Movement. SAYM samlar nationella organisationer i södra Afrika och arbetar med ungas inflytande och makt, mänskliga rättigheter, HIV/AIDS och jämställdhet. Man bedriver ett imponerande arbete i att stärka ungdomsrörelsers röster i Afrikanska Unionen, SADC (Southern African Developing Countries) och att göra det utifrån existerande ramverk (African Youth Charter).

LSU och SAYM har varit partners sen 2005. Den geopolitiska kontexten just nu är sjukt intressant, SAYM menar och tror att den demokratiska våg som svept över norra Afrika och Mellanöstern kommer nå södra Afrika inom något år. Många unga kämpar för förändring och att förändra det korrupta ledarskapet

Detta är första gången jag är i södra Afrika och segregation och fattigdom är påtaglig. Ett starkt civilsamhälle blir såklart ännu viktigare i den typen av kontexter, i sina strävanden att hitta gemensamma utgångspunkter för samhällets utmaningar. Jag ser fram emot några dagar till av diskussioner!

LSU-styrelsen 2012 är igång!

2012-01-30T14:52:00.001+01:00

I dagarna fyra har vi haft styrelsemöte och gemensamma dagar med styrelsen och kansliet. Såhär dagen efter är jag lite trött men sjukt peppad på året.

Vi har pratat om massvis av saker, till exempel kommunikation, utvärdering av den internationella verksamheten, samverkan mellan styrelsen och kansliet, och mycket mer.

Viktiga processer som vi kickar igång nu gäller det medlemskapsutredningsuppdrag som vi fick av årsmötet. Där ska vi se på medlemsnytta och hur vi kan arbeta mer strategiskt med de frågorna. En annan handlar om rättvisa bidrag, där vi ska titta på hur stat, kommun och landsting värderar olika verksamheter olika högt. Även det är ett uppdrag från årsmötet.

Sammantagna bilden är att vi är peppade på att komma igång, och att 2012 blir ett fantastiskt år.

Även Svenska Ishockeyförbundet har ett demokratiskt ansvar

2012-01-20T14:56:00.001+01:00

"Sport och politik hör inte ihop" tycker Svenska Ishockeyförbundet och backar gladeligen upp Internationella Ishockeyförbundets beslut att lägga hockey-vm 2014 i Belarus. I en intervju med Nyheter24 säger Mikael Peterson, generalsekreterare i SIF: "Vi är en idrottsorganisation och har ingen politisk inriktning."

Beslutet att ha ishockey-vm i Belarus är fattat av Internationella Ishockeyförbundet, och Sveriges medlemsorganisation har inte protesterat. Detta är djupt upprörande.

Det finns vissa frågor man inte kan svära sig fri ifrån. Om man tror på det demokratiska och öppna samhället måste man ta en fajt för de värdena. Det handlar om att ta ställning i jämställdhetsfrågor, demokrati och mot diktaturer.

Förtrycket av oppositionella i Belarus är fullständigt. Civilsamhället är totalt begränsat, och lagstiftningen gör att personer som engagerar sig i organisationer som ej är godkända riskerar flera års fängelse. Lukasjenka har fuskat till sig sina valframgångar i flera presidentval i rad, och svarar på protester mot diktaturen genom att spärra in meningsmotståndare, sätta skräck i befolkningen genom säkerhetspolisen KGB och överväga att förbjuda människor att stå i grupp utan att göra någonting. Förtrycket har hårdnat sedan presidentvalet för ett drygt år sedan, och stora delar av Belarus lever i ekonomisk misär.

Idrottsrörelsen har tyvärr inget lycsande track record när det gäller sin syn på demokrati. Det är såklart oroande eftersom till exempel Svenska Ishockeyförbundet står bakom mycket verksamhet som når och riktar sig till unga. Är detta den syn man har på mänskliga rättigheter och demokrati på hemmaplan också?

Fler: Caroline Szyber kan man lita på.

Bistånd, demokrati och unga på Folk och Försvar

2012-01-17T15:32:00.002+01:00

Idag är sista dagen på Folk och Försvars konferens, och temat för dagen berör mer av demokrati, frihet och mänskliga rättigheter, och mindre av traditionell försvars- och säkerhetspolitik.

Vi har lyssnat på många spännande inlägg, från Erika Bjerström på SVT, biståndsminister Gunilla Carlsson, och även Egyptens och Israels ambassdörer.

Bjerström visade klipp ur sin dokumentär "Det nya Afrika" - lite på samma tema som Hans Rosling brukar prata. Att bryta bilden av hur livet i Afrika ser ut och hur utvecklingen går framåt. Det finns mycket positiv utveckling som vi behöver inkorporera i vår bild av den afrikanska kontinenten. Vi behöver göra upp med koloniala och rasistiska utgångspunkter vi har när vi bedömer potentialen i den utveckling som idag sker.

Ett sätt är att sluta att se människor som offer. Ofta bedrivs t.ex. biståndsarbete med den utgångspunkten - att människor själva inte kan förändra sin egen situation eller bidra till förändring. Att den måste komma utifrån, och att det är västvärlden som vet hur utvecklingen kan ske. På hbt-området är denna attityd vanlig, ofta inte i Sverige men i många andra delar av världen.

LSU:s partnersamarbeten bedrivs utifrån en princip om ömsesidighet. Vi åtar oss ett gemensamt projekt med våra partners. LSU betalar, genom svenska biståndsmedel, och det är ett sätt för Sverige att ta ansvar för de privilegier vi har, men målen och arbetet sker utifrån partnerorganisationens intressen, där vi committar oss till att gemensamt genomföra arbetet.

I Nordafrika, Mellanöstern och även södra delarna av Afrika behövs ett starkare ungt civilsamhälle. Det är en förutsättning för demokrati, för att sätta frågor som berör de enormt många unga i länderna på agendan, och en förutsättning för fortsatt utveckling. Att inte tillvarata den resurs unga är blir kostsamt på alla sätt. (Det gäller såklart inte bara den afrikanska kontinenten.)

Därför är det glädjande att Gunilla Carlsson i sitt tal lyfte ungas del i utvecklingen av demokratin. Sverige ska tydligen satsa mer pengar för bistånd till demokratiarbete i Nordafrika, vilket också är välkommet. Men glöm inte bort, grundarbetet som sker måste också få resurser och kunna genomföras. Att öronmärka nya pengar som blir spännande extrainsatser kommer inte lägga den grund som behövs.

Folk och Försvar i Sälen

2012-01-16T20:54:00.002+01:00

Just nu har jag smitit undan en liten stund från mingel och nätverkande på Folk och Försvars rikskonferens, jag sitter på mitt rum och har skrivit lite styrelsehandlingar och betat av lite mail. Det är intensiva men spännande dagar på plats i Sälen.

LSU är medlemmar i Folk och Försvar sedan länge. Folk och Försvar diskuterar och debatterar försvars- och säkerhetspolitik, och samlar beslutsfattare från riksdag och regering, myndigheter, civilsamhällesorganisationer och media varje år till sin rikskonferens.

Det är sjukt bra nätverksmöjligheter här (även om 3G-nätet ironiskt nog blir hårt belastat) och jag har knutit massvis med bra kontakter.

Efter att gårdagen fokuserat på försvarspolitiken, har fokus idag förskjutits mer mot polis och rättsstaten. Juholt och Björklund har hållit varsitt inlägg idag, mycket olika från varandra men tydligt ideologiskt präglade båda två. Imorgon, sista konferensdagen, kommer fokus vara Mellanöstern och Nordafrika - demokrati och mänskliga rättigheter. Det ska bli sjukt spännande! Gunilla Carlsson ska prata om Hope, struggle and change in the Freedom Crescent, det lär bli intressant. Jag ska se till att haffa henne för ett samtal imorgon.

Nähä, nu mot kvällens mingel. Tjing!

Första riktiga veckan. Det känns najs.

2012-01-11T20:40:00.003+01:00

Well, nu känner jag att jag är igång. Den här veckan är första riktiga veckan, och jag hänger på kansliet och gör mig hemmastadd i min nya roll. Det är såklart mycket nytt att sätta sig in i, även om jag var vice ordförande under förra året. Mycket handlar också om att jag behöver fundera på hur jag omsätter de idéer och tankar jag har om vad LSU kan vara, och vilken roll LSU kan spela i relation till medlemmar och samhället, till verklighet.

Men vi tar det steg för steg. Några av de saker jag börjat med är att planera och skriva underlag inför vårt första styrelsemöte, 26-29 januari. Jag har fått igång en LSU-dator och därmed tillträde till gemensamma servern, med en massa spännande dokument man kan läsa. Jag har hunnit med att boka in ett antal möten med medlemsorganisationer redan nu. Och så har jag börjat skriva ihop det första ordförandebrevet, med sikte på utskick i nästa vecka.

De närmsta dagarna ligger fokus på att bortsett från att klara min tenta i management (på fredag) också förbereda mig för avfärd till Sälen på söndag morgon. Folk och försvar har sin årliga konferens där, och dit ska jag!

Ja, livet känns najs som ordförande i LSU. Det måste jag säga.

Mänskliga rättigheter och demokratiska principer i civilsamhället

2012-01-09T21:16:00.004+01:00

I söndags rapporterade Ekot om att regeringen ger Ungdomsstyrelsen i uppdrag att se över regelverk kring bidragsfördelning, och kontrollfunktioner som ska användas för att se till att organisationerna lever upp till bidragens förutsättningar. Detta kommer efter att Ungdomsstyrelsens beslut under flera år uppmärksammats medialt, bland annat gällande ungdomsorganisationer. Att regeringen nu tvingar Ungdomsstyrelsen att hantera frågan är välkommet.

Civilsamhället är unikt på grund av dess funktion att skapa sammanhang kring intressen, identiteter eller syn på samhället. Sverige har många föreningar, vissa handlar om att genomföra aktiviteter enbart för sina medlemmar, medan andra vill förändra samhället i en mer grön riktning, till exempel. Civilsamhällets styrka är platsen och sammanhanget engagerade människor skapar för varandra, och den effekt det har på omgivningen och samhället i stort.

Man måste hela tiden vara vaksam på när det sammanhanget i praktiken blir utestängande på felaktiga eller diskriminerande grunder. Det kan handla om fikonspråk på årsmöten, interna underförstådda normer kring vilka som hör hemma i föreningen, eller rena kränkningar. Alla föreningar har en skyldighet att arbeta utifrån de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer. Organisationens värderingar ska vara avgörande, inte vad enskilda individer potentiellt gör - men ledningen i respektive organisation måste också se till att värderingarna präglar verksamheten.

Civilsamhället måste fortsätta vara en del av lösningen - de strukturer och problem som finns i samhället måste civilsamhället fortsätta förändra. Det breda föreningsliv som finns i Sverige har spelat en nyckelroll för den svenska demokratin, och varit en nyckelaktör när det gäller respekten för olikheter och alla människors lika rätt och värde.

Att Ungdomsstyrelsen får i uppdrag att värdera sina kontrollfunktioner är bra. Många ungdomsorganisationer vittnar om en dålig kvalitet i handläggning och godtycke i bedömning av resultat. Genom detta uppdrag kommer kontrollfunktionerna kunna komma upp för diskussion, och de kontroller Ungdomsstyrelsen gör kommer i större utsträckning ha ett tydligt syfte.

Vad vi måste ta med oss i diskussionerna är att detta aldrig får bli ytterligare ett administrativt ok för ungdomsorganisationer. Många organisationer ser redan den kontroll som finns som ett administrativt problem, och saknar ibland resurserna att leva upp till kraven. Bidraget som kommer från Ungdomsstyrelsen är för många helt avgörande, och därför behöver det finnas tydlighet och förutsägbarhet.

Ungdomsstyrelsen får inte heller börja styra organisationernas verksamhet i större utsträckning än vad som sker med de grundläggande syftena för bidragen. Att alla organisationer som ska få medel måste verka inom ramen för demokratiska principer och mänskliga rättigheter är en självklarhet. Det står skrivet i förordningen som reglerar bidragen till ungdomsorganisationer. Den viktiga diskussionen vi måste föra är vad detta innebär.

Sök till LSU:s nätverk!

2012-01-06T14:38:00.005+01:00

LSU har en massa spännande nätverk under året, riktade till olika nyckelpersoner bland våra medlemsorganisationer. För några år sedan satt jag själv i ordförandenätverket, där jag lärde känna många av mina ordförandekollegor, och fick bra feedback på idéer och tankar jag hade.

Nu kan du söka till två av våra nätverk: mångfaldsnätverket och utbildningssamordnarnätverket. Det är klockren kompetensutveckling för personer som jobbar med frågorna på ett förbundskansli, eller i en styrelse.

I LSU är möten mellan medlemsorganisationer nyckeln: utmaningarna man möter och förändringarna man vill genomföra kan många av medlemsorganisationerna relatera till. Ta chansen och se till att utnyttja varandra och LSU som resurs.

I övrigt hoppas jag ni har en trevlig långhelg!

Avdragsrätten - pekpinne eller inte?

2012-01-04T11:19:00.002+01:00

I veckan skrev Hanna Hallin, chef på Sektor3, ett inlägg på SvD Brännpunkt om rätten att göra avdrag för gåvor till ideella organisationer. Sedan 1 januari är det möjligt att göra avdrag i deklarationen för de gåvor man skänker till ideella organisationer, och få avdrag på upp till 1500 kronor skatten. So far so good, det är såklart ett viktigt steg att öka incitamenten för att privatpersoner stödjer de ideella organisationer man tycker är viktiga. Många skulle säkert ta chansen och många organisationer skulle kunna få ett välkommet bidrag till sin verksamhet.

Det stora MEN som Hanna pekar på i sin artikel är att avdragen enbart gäller organisationer som arbetar med hjälpverksamhet eller stödjer forskning. Som Hanna effektfullt skriver:

Medan Stadsmissionens arbete med att stödja människor i missbruk blir avdragsgillt ges inga subventioner till nykterhetsrörelsens arbete för en värld fri från droger. Det är ett stöd för organisationer som ger hjälp vid miljökatastrofer, men inte för dem som arbetar för en bättre miljö. Det civila samhället spelar en stor roll för att arbeta förebyggande men i stället ges incitament för att förändra verksamheten till att göra fler insatser i efterhand.

Detta är ett ställningstagande från regeringens sida, att det finns vissa verksamheter som förtjänar att stödjas medan andra inte gör det. Det kanske helt enkelt är så att de organisationer som arbetar för att förändra samhället är lite jobbiga eftersom de t.ex. ställer krav på regeringen att agera i olika frågor? Nåväl, det var ett sidospår.

Nyamko Sabuni, som är ansvarig i regeringen för civilsamhällesfrågor, svarar på Brännpunkt. Det väntade svaret är att "detta är ett första steg på vägen", och att det är resultatet av en kompromiss, som ändå är värd att försvara enligt Sabuni. Det främsta skälet till att man gjort som man gjort beror på ekonomiska förutsättningar.

Vilka uträkningar som är gjorda för att komma fram till vad man har råd med framgår inte av artikeln, men klart är ju att det oavsett ekonomiska förutsättningar finns möjlighet att göra olika prioriteringar. Man skulle t.ex. kunnat välja en lägre maxsumma på avdraget per person men att det istället skulle gälla samtliga ideella organisationer. Eller någon annan sifferexercis.

Resultatet av denna reform blir märkligt. Dels urholkar man medlemsbegreppet, genom att en medlemsavgift inte räknas som en gåva. Större incitament att enbart skänka, istället för att engagera sig, påverka och förändra organisationen vars ändamål man brinner för. Dessutom byggs från och med nu en viktig del av politiken för det civila samhället på att organisationer som behandlar symptom av samhällsproblem får förmåner i relation till de som vill förändra orsakerna till symptomen. Det var inte utgångspunkten när regeringen tog fram sin politik för det civila samhället.

Rent principiellt är det ett viktigt steg att göra det möjligt för fler privatpersoner att skänka pengar, det kommer vara ett bra sätt för organisationer att sprida sina ekonomiska risker med fler intäktskällor. Den mest centrala frågan blir dock: är det detta regeringen tänker ska utgöra statens stöd till det civila samhället i framtiden? Kommer statsbidragen till organisationer minskas som en konsekvens av detta - och kommer det fortfarande vara välgörenhetsorganisationer som får kakan? Regeringen har inte gjort sig känd för att vilja öka statsbidragen till civilsamhället, utan istället göra tvärtom. Av den anledningen är detta en smula oroande.

Rivstart - trots att jag inte tillträtt än...

2011-11-27T13:24:00.002+01:00

Förra helgen höll ju LSU - Sveriges ungdomsorganisationer sitt årsmöte och jag valdes till ordförande för 2012. Trots att jag ännu inte tillträtt har saker rivstartat och det känns kanon!

Söndag morgon åkte jag upp till Tällberg i Dalarna för Tällberg Höstforum, där unga engagerade från Dalarna mötte beslutsfattare, företagare och olika företrädare för civilsamhället. Det var många spännande och viktiga diskussioner som fördes, om du inte har varit på Tällbergs arrangemang kan jag starkt rekommendera dem.

Direkt efter höstforum for vi vidare till Rättvik där LSU samlade våra partners från Södra Afrika, Zimbabwe och Kenya, och våra två medlemsorganisationer Ung Media och Unga Allergiker. Det var en toppenkonferens, där vi bland annat diskuterade hur man kombinerar effektivitet med insyn och deltagande.

Väl tillbaks i Stockholm gick jag direkt till ett möte med Lena Ek inför FN:s klimattoppmöte COP 17. Jag lyfte ungas inflytande och civilsamhällesföreträdares inflytande. Sverige verkar vara på tårna, men jag hoppas också att löftena vi fick kring hur de vill inkludera de unga på plats också följs upp av faktisk handling. Vi ska hålla ett öga på dem, tillsammans med våra medlemsorganisationer är på plats.

Utöver detta har jag hunnit med att träffa Mattias Hallberg och Linda Wallberg, de två tillträdande vice ordföringarna i LSU. Jag tror vårt samarbete kommer funka kanon, det känns verkligen toppen!

Just nu sitter jag på Saco Studentråds kongress på Lidingö, som precis valt en ny ordförande efter avgående Lisa Gemmel. Jag ser fram emot att följa Saco Studentråds viktiga arbete framöver och önskar nya ordföranden Maria Ehlin Kolk lycka till i sitt viktiga uppdrag!

Fantastiskt årsmöte, tack för förtroendet att leda LSU 2012!

2011-11-21T11:46:00.002+01:00

I lördags valdes jag till ordförande för LSU - Sveriges ungdomsorganisationer 2012. En fantastisk känsla och ett stort ansvar. Jag vet att ordförandeuppdraget i LSU inte är enkelt, men jag ser mycket fram emot utmaningen och att vara en liten kugge i ett maskineri som stärker det unga civilsamhället och stärker oss som samhällsförändrande kraft.

Jag höll ett kandidaturtal på årsmötet, här kan ni läsa det om ni vill!

Kära medlemsorganisationer,
För ett år sedan stod jag på årsmötet och sökte ert stöd som vice ordförande för LSU. De tolv månader som passerat sedan dess har varit omvälvande på många sätt, både för mig och för LSU. Under tiden har jag funderat mycket på varför saker fungerar som de gör. Jag har grubblat mycket på hur LSU kan bli mer relevant, mer i takt med utvecklingen i civila samhället, och med er medlemsorganisationer.
Jag söker nu ert stöd för att vara LSU:s ordförande under 2012. Jag vet att det inte är en lätt uppgift att vara ordförande i LSU. Det kräver ett stort mått av diplomatiska skills, men också en förmåga att bygga relationer. Jag tror att jag besitter de egenskaperna.
Jag kandiderar för att jag tror på oss som rörelse, och att ett starkt ungt civilsamhälle kan påverka Sverige och förändra ungas vardag till det bättre. Jag ser LSU som en liten kugge i det maskineriet. Vi ska se till att ni som medlemsorganisationer har de bästa förutsättningarna att bedriva ert arbete. Vårt fokus ska vara på det som berör så många som möjligt av er.
För att LSU ska bli tillgängligt, kaxigt, modigt, kreativt, spännande, utmanande krävs mycket av oss som är här idag. För att det ska vara möjligt behövs ni. Vi har många häftiga debatter under årsmötet, det är bra. Men jag saknar de debatterna mellan årsmötena, och jag saknar ofta er medlemsorganisationer under året – för tyvärr är det för sällan vi ses mellan årsmötena.
Jag tror på att ni som medlemsorganisationer behöver veta att ni betyder något för LSU. Att ni som medlemsorganisationer tar del i den verksamhet som är relevant för er, att ni påtalar för LSU vilka som är era viktigaste utmaningar och frågor just nu, och att ni möts av en lyhördhet från LSU. Jag tror att det är så vi bygger förtroende, och att det är så vi bygger en paraplyorganisation som på riktigt pratar om de utmaningar det unga civilsamhället står inför, och de lösningar ni som medlemsorganisationer arbetar med för att förändra Sverige.
Vi ska fokusera på de grundläggande utmaningarna men aldrig missa hela bilden. Vi ska ifrågasätta utestängande strukturer hos oss själva samtidigt som vi ska ta stolthet det som är våra styrkor. Vi ska se till att den internationella verksamheten kommer så många medlemsorganisationer som möjligt till del. Vi ska se till att alla medlemsorganisationer har en given plats och väg in till LSU. Att etablera det unga civilsamhället som en aktör för förändring, utveckling och problemlösning, stärker LSU och det unga civilsamhället, och gör oss till en kraft för samhällsförändring.
Det är något av vad jag vill uppnå, om ni väljer mig till ordförande i LSU 2012.

Därför kandiderar jag till ordförande i LSU #2

2011-11-15T11:45:00.002+01:00

Under det senaste året har mitt huvudsakliga fokus i LSU varit det internationella påverkansarbetet, de europeiska nätverken och våra partnersamarbeten. LSU:s internationella verksamhet är fantastisk och bidrar till förändring globalt, men den behöver också stärkas och förbättras.

Vi behöver hitta fler vägar in för medlemsorganisationer att påverka och dra nytta av de internationella nätverk LSU upprätthåller. Genom de partnersamarbeten vi bedriver har vi nätverk av ungdomsorganisationer i ett stort antal länder, där medlemsorganisationer som är intresserade och brinner för internationella utbyten kan hämta mycket. I ett land som Belarus, dit få ungdomsorganisationer kanske skulle söka sig utan att ha en enkel väg in, kan LSU skapa möjligheter för ungdomsorganisationer i Sverige att teama upp sig med liknande ungdomsorganisationer där, och därigenom påverka Belarus i en demokratisk utveckling.

Vi har utmaningar här hemma i hur ungdomsorganisationer kan engagera sig internationellt. Det finns hinder i bidragsmöjligheter som stället höga krav på administrationsmöjligheter och internationell kompetens, vilket inte är en självklarhet bland LSU:s medlemsorganisationer. LSU måste därför både arbeta för fler möjligheter för ungdomsorganisationer att engagera sig internationellt, och samtidigt hitta fler vägar för att göra det möjligt.

När det gäller internationella påverkansmöjligheter behöver LSU hitta fler vägar in för att skapa möjlighet för ungdomsorganisationer att påverka internationella institutioner som EU, FN och Europarådet. LSU:s representation i dessa forum finns inte till för LSU i sig självt utan för att kanalisera tankar, idéer och perspektiv från det unga civilsamhället i Sverige - och att skapa möjligheter för representanter för det unga civilsamhället att bära dem. Sveriges ungdomsorganisationer har svar på de globala problem som världen står inför och vi måste bli bättre på att se till att de lösningarna tar plats globalt. Det kan vi om vi vill.

För mig tar det internationella arbetet sin utgångspunkt i ansvar och solidaritet. Vi har ett ansvar att bidra till en positiv utveckling i världen, i en tid när t.ex. antalet arbetslösa ungdomar globalt aldrig har varit större, eller när globala kriser slår hårt mot världens unga. Men vi har också ett ansvar att vara solidariska i relation till världens resurser: att vi bor och verkar i en priviligerad del av världen innebär också att vi ska verka för att unga i de delar av världen som inte är lika priviligerade kan ta del av en demokratisk och ekonomisk utveckling. Ungdomsorganisationer är svaret på båda de delarna - unga som påverkar sin omvärld och förändrar sina liv leder definitivt till ekonomisk och demokratisk utveckling.

Jag är stolt över den internationella verksamhet LSU bedriver. Men mycket kan bli bättre. Det kommer jag arbeta med under 2012 om jag blir vald till ordförande.

Därför kandiderar jag till ordförande i LSU #1

2011-11-06T18:06:00.001+01:00

Lördagen den 19 november är det dags för årsmöte för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer. Jag känner mig hedrad och stolt över att valberedningen föreslagit mig till ny ordförande, och vill nu i några inlägg förklara lite vad jag tänker kring LSU och hur vi kan stärka det unga civilsamhället i Sverige.

Ungdomsorganisationer är en unik kraft i det svenska samhället, som både utgör en plattform för unga att få en meningsfull fritid, att ta makten över sitt liv och förändra samhället runt omkring dem. Det är genom organisering som vi alltid har skapat förändring i Sverige. Det unga civilsamhället har tagit många viktiga ställningstaganden och ligger till grund för den grundmurade demokrati Sverige är.

Jag tror att ett stärkt ungt civilsamhälle är den bästa chansen vi har att förändra Sverige till det bättre. Unga möter många utmaningar i sin vardag – att inte bli lyssnad på, att inte kunna få vara sig själv på grund av normer eller förväntningar, att inte kunna eller få ta plats, eller att inte känna att man kan utvecklas där man bor eller i det man gör. Det unga civilsamhället ger svaret på alla de utmaningarna, och det är vår största styrka.

Det LSU jag tror på är ett LSU som på allvar ser de utmaningar det unga civilsamhället möter. Vårt mål måste vara att skapa svar och lösningar på de utmaningarna, för att se till att ungdomsorganisationer når mer inflytande och kan få fler medlemmar. Detta är helt avgörande – eftersom vi vet att organiseringen i en ungdomsorganisation förändrar mångas liv och samhället till det bättre.

För att vi ska lyckas med detta tycker jag att LSU behöver bli mer relevant, mer transparent, mer tillgängligt och mer kaxigt. Vi ska fokusera på de grundläggande utmaningarna men aldrig missa att se hela bilden. Vi ska ifrågasätta utestängande strukturer hos oss själva samtidigt som vi ska ta stolthet i våra styrkor. Och främst av allt ska vi se till att alla medlemsorganisationer har en given plats och väg in till LSU.

Det är något av det jag vill fokusera på om jag får förtroendet att leda LSU – Sveriges ungdomsorganisationer 2012. Mer inlägg kommer!

De unga gör FN!

2011-10-04T17:22:00.002+02:00

Just nu är jag i New York tillsammans med många andra unga från olika delar av världen. Det är den tid på året där ungdomsrepresentanter från många länder i världen kommer till FN för att föra fram sina tankar, idéer och perspektiv på ungas inflytande och många andra frågor.

Igår och idag har många av ungdomsrepresentanterna hållit tal i det tredje utskottet. Malin Johansson, som representerar LSU - Sveriges ungdomsorganisationer och Sveriges dövas ungdomsförbund, höll sitt tal igår och fick mycket bra feedback på det. Malin gjorde ett fantastiskt jobb att lyfta diskriminering, normer och ungas inflytande utifrån ett funktionshinder-perspektiv. Läs hennes reflektioner från dagen här.

En annan grej som händer under veckan är att LSU:s medlemsorganisation RFSL Ungdom kommer arrangera ett seminarium i tredje utskottet, i samarbete med LSU och svenska regeringen, om hbtq-ungdomars mänskliga rättigheter globalt. I seminaret kommer fyra hbtq-aktivister delta, från Zimbabwe, Sverige, USA och Ryssland. Sveriges ambassadör i FN, Mårten Grunditz kommer inleda. Jag kommer moderera. Det ska bli spännande och roligt!

Jakten på LSU:s nya styrelse är i full gång!

2011-09-09T14:03:00.003+02:00

I slutet av november håller LSU - Sveriges ungdomsorganisationer sitt årsmöte. Just nu pågår full aktivitet bland många av LSU:s medlemsorganisationer för att diskutera vilka kandidater man vill nominera till styrelsen.

Ett bra exempel är Martina Anlér, som är ordförande i Röda Korsets Ungdomsförbund, som söker en kandidat från sin organisation att nominera.

LSU består av 76 ungdomsorganisationer; partipolitiska organisationer, fritids- och intresseorganisationer, religiösa organisationer, funktionalitetsorganisationer, intressepolitiska organisationer och etniska organisationer. För att styrelsen ska återspegla den unika bredd LSU faktiskt består av behövs kandidater från så många organisationer som möjligt. LSU ska vara relevant för alla medlemsorganisationer och ett sätt att stärka relevansen är just genom representation i styrelsen.

Särskilt spännande i år är det eftersom Seher Yilmaz aviserat att hon inte ställer upp för omval på ordförandeposten. Desto större anledning att nominera! Det är en vecka kvar, så skynda på.

All info du behöver finns här.

Sveriges tal i plenum

2011-06-10T18:58:00.002+02:00

Här är det tal Sveriges delegationsledare statssekreterare Karin Johansson höll i plenum. Jag fetstilar de skrivningar som vi fått in om unga, det är som ni ser rätt många!

Mr President, Excellencies, Ladies and Gentlemen.

Sweden aligns itself with the statement made by the EU. The excellent report of the Secretary General clearly shows that we have the knowledge and the tools to halt and reverse the HIV epidemic. It is important that we make use of the recommendations in order to reach zero new HIV infections, zero AIDS related deaths and zero discrimination.

I believe that for the decade ahead of us, focusing on young people is the most strategic choice we can make. Young people make up half the world's population, yet their needs are in reality neglected. Investing in the future generation is not only close to my heart - being a mother of two - but a top priority for the Swedish Government.

In 2001, the Heads of States agreed, in this very room, that by 2010 at least 95 percent of young women and men aged 15-24 years should have access to full and comprehensive HIV information. The fact is that in 2009 only 34 percent of the world's youth demonstrated accurate knowledge of HIV.

I would like to make three points:
1. The need for evidence based prevention
2. Involving young people
3. Human rights and gender equality

Let me start with prevention.

Evidence-based prevention is the only way to reach the goal of zero new infections. Young people should have access to comprehensive sexuality education in order to make informed choices. Education should target people from an early age and be inclusive to all youths regardless of sexuality. For the youngest, it's about getting to know how the body works and understanding the concept of physical integrity. For older youth empowerment is key, as well as making them at ease with raising the issue of using a condom in an intimate situation with a partner.

Equally important is access to sexual and reproductive health services. These must be non-discriminatory and take the needs of all youth into account, regardless of gender identity and sexual orientation. They should also incorporate the link between alcohol consumption and high risk sex.

Boys do typically not consult sexual health clinics to the same extent as girls. We need to find ways to attract boys to such services. In Sweden, we have set up a web site providing youth friendly sexual health services, which have become popular among young men. More than 30 percent of the visitors are boys, as opposed to 10 percent at real life clinics. The site has 2 million unique visitors, which corresponds to approximately 20 percent of the population.

In addition, female and male condoms must be accessible and continuously promoted as consistent condom use is the most effective prevention method.

Second.

I believe that we must involve young people in the development of sexual and reproductive health services and information. There is no better way to empower them, and enable them to protect themselves and others.

Involving young men and women also means that measures are more likely to be efficient, relevant and legitimate.

Young people are already actors for change in their local communities, nationally and on the global arena. New ways to involve young people should be explored such as making better use of social media.

Third.

Human rights, of which sexual and reproductive rights are an integral part, are a prerequisite for HIV prevention and treatment. Everyone, regardless of age, sex, HIV status, sexual orientation, gender identity, ethnicity or disability, share the same human rights.

Criminalising homosexuality is a violation of human rights, as are laws that discriminate people living with HIV. Whenever human rights are not respected, protected or are violated, for instance through discriminatory laws and practices, stigma increases and prevention and care efforts are underminded.

We need to end discrimination and stigmatization of people living with HIV, men who have sex with men, injecting drug-users, sex workers as well as of lesbians, gays, bisexuals and transgender people.

Young HIV-positive people are at higher risk of stigma from their community, since they often are less independent socially and financially. We need to scale up our efforts to meet their needs.

Gender inequality is a key driver in the spread of the epidemic. This is unfortunately still not recognized by everyone.

It is crucial to address gender inequalities in national HIV and AIDS policies and programmes, as well as in monitoring and evaluation systems.

But gender inequalities also need to be addressed in society at large - in the legal system, schools and at the workplace.

This means not only focusing on women and girls but also to involve men, especially young men, to challenge and change gender norms and behaviours that put both themselves and women at risk.

Mr President.

Governments have the responsibility to take leadership and to fulfil the commitments to reach the goals. I want to emphasize this, as Governments will be held accountable. But schools, local communities, civil society, research institutions and the private sector are fundamental to progress and success. In all countries, civil society organisations are indispensable in responding to the HIV epidemic - as service providers, watch-dogs and advocates. The role of schools and workplaces in shaping attitudes, norms and cultures cannot be underestimated.

Mr President, let me conclude by ensuring you of Sweden's strong support to the global response to HIV and AIDS. Sweden is and will remain a strong partner - through our contribution to research, an active civil society, development cooperation actors, an engaged private sector as well as committed politicians and policymakers.

Thank you for your attention.

Sista rycket i New York

2011-06-10T15:33:00.003+02:00

Snart är det dags för mig att åka från New York för den här gången. Högnivåmötet om hiv/aids går in på sista rycket och kl 15 lokal tid ska deklarationen antas. På flera områden har arbetet tagits framåt, men många områden är fortfarande eftersläpande. Det som är tråkigt är att för att gå med på att skriva om särskilt utsatta grupper har vissa länder krävt en suveränitets-paragraf, som tydliggör att länder får göra som de vill. Detta riskerar att urvattna deklarationen och är olyckligt.

Samtidigt finns det tydliga mål om bland annat 15 miljoner i behandling till 2015, idag får 6 miljoner behandling, och det får betraktas som en framgång.

När det gäller Sveriges deltagande är det lite tråkigt att det ibland känts som att den politiska ledningen från Sverige inte haft en tydlig linje. FN-representationen har drivit på hårt i förhandlingarna, men ledarskapet hemifrån hade behövt vara tydligare. I relation till andra länder prioriterar Sverige deltagandet lägre: andra skickar presidenter, premiärministrar, ministrar eller kungligheter. Sverige skickar en statssekreterare. Det blir såklart en tydlig indikation på prioriteringarna, och den globala utmaning hiv/aids är förtjänar en högre prioritet.

Dagen spenderas med lite möten med svenska reppen och utbildningsdepartementet hemma i Stockholm kring nästa högnivåmöte, om ungdomar, som ska vara här i juli. Där finns det mycket att säga som jag inte tänker lyfta här. I övrigt ska jag nu packa väskan, fixa det sista och sen fara till Minsk ikväll.

Tjipp!

Young leaders in the AIDS response

2011-06-09T19:38:00.002+02:00

Just nu pågår side-eventet Young leaders in the AIDS response. Det är mer fullsatt än de flesta side-event jag varit på under högnivåmötet om hiv/aids.

Norges utvecklingsminister Solheim pratade om hur hiv/aids faktiskt är en unik epidemi ur ett historiskt perspektiv - i och med att unga som grupp drabbas hårt. Andra epidemier har slagit mot antingen barn eller äldre, men hiv/aids är speciellt på detta sättet. Det är därför ungas tankar, perspektiv och behov behöver prägla det globala svaret på utmaningen.

Utifrån hur förhandlingarna kring deklarationen går just nu verkar det bli ett svagare språk kring information till unga, och man flyttar inte fram positionerna utan tappar. Språket är svagare än Unescos definition av sexualundervisning, som ska vara omfattande, anpassad efter ålder och tillgänglig för alla.

I ett läge när de globala ledarna inte vågar ta steg i rätt riktning, krävs det att globala ungdomsrörelser tar ställning istället. Det behövs ett bredare engagemang för ett stärkt ungt ledarskap bland ungdomsrörelser i Europa, vi måste driva på våra regeringar för att öka stödet globalt och för att lösa de knutar som finns i att svara upp mot utmaningarna. Utbytet syd-syd är extremt viktigt, men EU som den största bidragsgivaren - som står för en tredjedel av finansieringen för bekämpandet av hiv/aids globalt - har såklart en nyckelroll för att skapa förutsättningar för ungas möjlighet att bekämpa hiv/aids.

Sveriges tal i plenum

2011-06-08T22:22:00.000+02:00

Under högnivåmötet håller de flesta länder ett tal i plenum. Det hålls av personen på plats i högst rang. Många afrikanska länder har skickat presidenter eller premiärministrar, och de får tala först. Statssekreterare, FN-ambassadörer och andra ambassadörer får tala senare. Sveriges delegation leds av statssekreterare Karin Johansson från Socialdepartementet, och Anders Nordström, Sveriges hiv/aids-ambassadör. Karin kommer hålla Sveriges tal på fredag, eftersom statssekreterarna hamnar en bit ner på listan av rang.

Det svenska talet har varit föremål för diskussion i delegationen, både innan avresa och på plats i New York. Flera av civilsamhällets aktörer tyckte att ett ungdomsfokus vore viktigt. Som jag skrivit tidigare, får över 3000 unga hiv varje dag, och samtidigt finns det restriktioner kring vilken service och vilken information unga får tillgång till – trots att statistiken visar att det är just service och information som behövs. Det handlar om rätten till hälsa, i den globala epidemin.

Sveriges högsta prioritet i förhandlingarna har varit att uttryckligen nämna nyckelgrupperna män som har sex med män, droganvändare och sexarbetare, och att även driva på för att fler nyckelgrupper ska nämnas såsom unga och transpersoner. Hur det kommer gå får vi se. Hur tydligt Sverige kommer lyfta det i talet återstår också att se.

I det utkast till tal som jag sett verkar Sverige fokusera tydligt på ungas rättigheter. Jag återkommer till formuleringar och andra prioriteringar när jag sett den slutgiltiga versionen.

Högnivåmötet är nu igång

2011-06-08T20:14:00.000+02:00

Under morgonen öppnades FN:s högnivåmöte om hiv/aids. Hela generalförsamlingshallen var full och många väntade utanför för att ta sig in. Det är tydligt att frågan om hiv/aids engagerar många över hela världen.

Just nu sitter jag på ett side-event arrangerat av över 30 first ladies, som engagerar sig mot hiv-överföring till barn. På plats är bland andra Ban Soon-tack, frun till Ban Ki-moon, och the first ladies från Etiopien, Kambodja, och slutligen chefen för UNAIDS, Michel Sidibé.

Vad man pratar om är behovet av jämställdhet, och hur ett stärkande av unga tjejer och kvinnor, är nyckeln för att kunna förändra situationen globalt. Många kvinnor och barn som lever med hiv drabbas hårt, och får svårt att få tillgång till bromsmediciner. Precis som när det gäller Millenniemålen är kvinnors roll central, speciellt om man ser till fattigdomsbekämpning och hälsa. Kambodjas first lady nämner dessutom att man behöver förändra lagstiftning som förhindrar prevention eller som ökar stigmat.

När det gäller förhandlingarna av deklarationen går det enligt uppgift bättre nu än tidigare. EU har mött hårt motstånd i deras viktiga ståndpunkt att tydligt nämna nyckelgrupper i preventionen, nämligen män som har sex med män, sexarbetare, droganvändare, och transpersoner, och det har ibland framstått som att det inte skulle gå överhuvudtaget. Nu verkar det ha vänt. Det spännande i hela diskussionen är att ett stort antal tal som hållits av presidenter och regeringschefer idag har lyft de första tre grupperna tydligt, samtidigt som vissa av dessa länder i förhandlingarna inte vill ha dem med.

Youth Summit inför FN:s högnivåmöte

2011-06-07T21:41:00.004+02:00

Nu är arbetet igång här i New York. Själva högnivåmötet börjar först imorgon, men hela dagen är fylld av olika aktiviteter.

Jag har sedan halv nio imorses befunnit mig på ett Youth Summit, med fokus på att öka ungas insyn i processen och därmed inflytandet. På plats är unga ledare från många delar av världen, och till min stora förvåning är faktiskt Västeuropa underrepresenterade. Vanligtvis brukar de priviligierade länderna i norra och västra Europa vara bäst representerade. Här är vi bara några stycken medan Nordamerika, Latin- och Sydamerika, Afrika och Asien är brett representerade.

Totalt är vi ungefär 100 stycken som pratar om det unga ledarskapet som behövs för att möta den globala utmaningen hiv/aids är, och vilka behov som finns för att skapa reellt inflytande bland världens unga. På plats har även UNAIDS-ambassadören kronprinsessan Mette-Marit från Norge, som höll ett tal om ungas inflytande som faktiskt kändes genuint och progressivt.

Det prioriteringar som man enats om, och som kommer prägla lobbyinginsatserna på plats, är följande:

- Empower young people at the country level to take ownership of the HIV response

- Support stronger partnerships between young key-affected populations and the HIV response

- Achieve Universal Access to all HIV prevention technologies, including comprehensive sexuality education, access to male and female condoms, youth-friendly HIV counselling and testing, harm reduction programs, and treatment as HIV prevention, among others

- Acknowledge and respond to the diversity of young people

- Address the legal, policy and social barriers that young key-affected populations face beyond prevention , treatment, care and support needs

- Include focused programming for specific youth populations most affected by HIV – not just generalized programming for the country’s ”youth”

- Ensure that the socio-economic needs of young people living with HIV are addressed, including the availability and sustainability of ARVs and treatment options

- Support integrated funding of sexual and reproductive health and HIV interventions for youth

Vi har fått rapporter från förhandlingsteamen om att frågor som rör unga, som sexualundervisning, är sprängstoff i förhandlingarna. Tydligen pågick de till halv fem imorse, och det går rätt trögt. Det finns många frågor man inte enas om, och risken är att istället för att ta arbetet vidare flera steg, så kan det istället minska ansträngningarna att bekämpa hiv & aids globalt. Dessutom är möjligheten att påverka dokumentet betydligt mindre den här gången än tidigare högnivåmöten om hiv/aids.

Utsikten av ett vaknande New York från mitt hotellrum tidigt imorses

Kronprinsessan Mette-Marit från Norge

Presentation av vad som hänt innan högnivåmötet.

Nu börjar jag blogga igen! Direkt från New York om FN:s högnivåmöte om hiv/aids

2011-06-07T02:23:00.003+02:00

Efter två månader av att inte blogga är det dags att komma igång igen nu! Jag känner peppen men känner också att det vart skönt att inte blogga på ett tag, att koppla ned lite.

Anledningen till att jag börjar just den här veckan är att jag har något spännande framför mig. Jag är i New York för FN:s högnivåmöte om hiv & aids där jag representerar LSU i den svenska delegationen. Mötet kommer pågå onsdag-fredag men hela veckan fylls av aktiviteter. Just nu sitter jag på ett vegancafé vid Greenwich Avenue på nedre västra delen av Manhattan. Inspirationen flödar och det känns strålande!

Imorgon drar det igång, då jag ska delta på ett Youth Summit. På denna endagskonferens samlas unga aktivister och representanter för länder och organisationer som befinner sig i New York för den här veckan. Det är alltid viktigt att samordna arbetet bland ungdomsdelegater, för att de flesta uteslutits ur inflytandeprocesser på hemmaplan, och inte heller fått tillträde till kunskapshöjande insatser eller bakgrundsinformation. Detta gör såklart att den påverkan man kan ha på plats blir begränsad. Med särskilda ungdomsmöten sätter vi gemensamma prioriteringar och kan också uppnå mer. I frågan om hiv och aids är såklart ungt inflytande särskilt viktigt eftersom unga är en nyckelgrupp för att minska hiv-överföringen globalt.

Imorgon kommer jag berätta mer om utgångspunkterna som Youth Summit leder till, men för att sätta allt i en ram kommer här några väsentliga fakta: det senaste decenniet har nysmittan av hiv globalt gått ned med 19%. Antalet aids-relaterade dödsfall gick även det ned med 19%, fast under perioden 2004-2009. Samtidigt får över 3000 unga personer hiv varje dag, trots framstegen.

Precis som när det handlar om FN:s Millenniemål har mycket av arbetet som skett de senaste tio åren bidragit till en positiv utveckling globalt, och känslan finns att man är påväg att vända trenden. Men precis som med Millenniemålen finns en stor osäkerhet kring om världens ledare kommer klara av att upprätthålla en ambitiös politik, och också låta det få kosta pengar även i tider av ekonomisk kris.

Dessutom är det såklart så att många av de mål världens ledare satt upp, både kring Millenniemålen och hiv/aids-bekämpning, är långt ifrån verklighet. Ett centralt mål är att alla ska ha tillgång till preventionsinsatser, information, behandling, och stöd

("Universal access to comprehensive prevention programs, treatment, care and support") och där har vi mycket kvar att göra.

Sista blogginlägget: Hejdåtalet

2011-03-27T22:19:00.004+02:00

Vilken fantastisk kongress det var. Jag har gråtit floder, och känner mig så himla ödmjuk inför allt. Jag saknar faktiskt ord. Men jag har skrivit ner mitt avgångstal. Här kommer det:

I oktober höll jag ett tal till FN:s generalförsamling. Jag fick möjligheten att representera svenska ungdomar och skulle på något sätt försöka lyfta frågor som angick många ungdomar och bidra till något bättre. Det var en enorm utmaning och såklart väldigt nervöst. Men att hålla det talet går inte att jämföra med att stå här nu. Eftersom jag har lätt att ta till tårar när det blir känslosamt så har jag skrivit ner alltihop, för jag vill verkligen säga det.

Min relation till RFSL Ungdom var väldigt trevande i början. Min absolut första kontakt var på Hultsfred 2003. Jag var 16 år gammal, hade precis kommit ut för mina föräldrar, och hade gått och spanat på RFSL Ungdoms tält i flera dagar utan att våga gå fram. En kompis till mig hade varit där och fått en broschyr så jag tänkte – om han vågar vågar jag. Så en kväll gick jag till tältet och satte mig och läste lite material. Till min stora skräck kom en informatör fram och frågade om jag undrade något. Jag blev skitskraj och sa att jag ville ha ett nyckelband. Informatören sa att jag var tvungen att fylla i ett quiz. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, det gick antagligen väldigt fort. Jag fick veta att jag behövde lära mig mer om hur klamydia överförs. Sen fick jag mitt nyckelband. Jag tog en kondom, en broschyr och sprang därifrån och sa inget till någon.

Det är väl så vi alla börjar. Först är det lite läskigt. Sen känns det bättre.

Jag tänkte säga något om de stora förändringar som skett under de fem åren jag har haft förtroendet att sitta i förbundsstyrelsen, och de tre år jag varit ordförande.

Vi har blivit en tung politisk aktör – 2006 var vi fortfarande en uppstickare. Nu är vi en politisk aktör som skriver underlag för Regeringsbeslut, får uppdrag av statliga myndigheter och utbildar hela Diskrimineringsombudsmannens personal.

Vi har blivit stabilare. Genom kriser skapas nya möjligheter och med dem har vi som organisation vuxit och står idag starkare än vi någonsin har gjort. Tiderna och pengarna kommer alltid att förändras men med ett bra magstöd klarar RFSL Ungdom vad som helst.

Vi har en bättre intern debatt. Det innebär att vi lyssnar på varandra, behandlar varandra med respekt och tillåter varandra att ha olika åsikter. Det hänger på att vi har landat i en ideologi och står trygg i den, och diskuterar den vidare.

Och vårt mediala genomslag har ökat kraftigt! Vi når ut betydligt mer med våra budskap nu än för några år sedan, jag har sett siffror som pekar på över dubbelt så stort genomslag. Det känns häftigt och viktigt, för en av de viktigaste anledningarna till att vi finns till är ju för att nå fler ungdomar som behöver RFSL Ungdom.

Som ordförande i RFSL Ungdom är man ofta måltavla för knäppa saker. Några av de saker som hänt mig är att få sexskämt innehållandes bland andra orden ”vaselin” och ”grus” skickade till mig per sms från en anonym homofob, att bli intervjuad av extremisttidningen Världen idag – som faktiskt är den märkligaste intervju jag varit med om, och att prata om mina personliga erfarenheter av sex på nätet i direktsänd tv tillsammans med Robert Aschberg.

Det vi gör betyder mycket för många ungdomar idag, det har betytt massvis för ungdomar förut och kommer betyda en massa för ungdomar i Sverige och världen framöver. Genom att varje dag ta fajten för oss själva skapar vi en bättre plats för andra – och det är väl det som är så himla fantastiskt med RFSL Ungdom. Behovet av en organisation som RFSL Ungdom tror jag är evigt, vi kommer alltid behövas för att ge unga människor stöd och sammanhang, eftersom världen runt omkring oss inte förändras särskilt fort, tyvärr.

Det senaste året har jag fått många påminnelser om varför vi behövs. Det har handlat om när ett rasistiskt parti kommer in i riksdagen, men det har också handlat om mail jag fått från många personer som berättat om en stor ensamhet, där jag nästan inte kunnat göra någonting, mer än att säga att jag förstår hur det känns. Och så, för inte så länge sedan fick många av oss möta en stor sorg när en vän, Kristoffer, lämnade oss.

Ibland har jag tyckt att det känts tungt, att vi har så hemskt mycket saker att göra för att det ska vara enkelt att som hbt-ungdom vara sig själv i Sverige idag. Vi har många ungdomar som lämnar oss, utan att ens ha kommit till oss. De som finns utanför vår krets. Och det finns många ungdomar som accepterar ett liv där de aldrig kan säga vad de egentligen känner. Jag tycker den insikten är hjärtkrossande, men den måste vi ha med oss. Sen måste vi smälla den insikten på käften, och säga till oss att, fan, vi måste förändra samhället nu!

För fem år sen var jag själv väldigt skör, jag hade precis varit igenom en väldigt jobbig tid i mitt liv. RFSL Ungdom som räddade mig. RFSL Ungdom skapade mig den befriande platsen. Ända sedan dess har RFSL Ungdom varit min fasta punkt. Jag har ätit, sovit, gråtit, skrattat och drömt RFSL Ungdom. Jag önskar att vi kunde ge fler den möjligheten och skapa fler ungdomar den platsen. Jag önskar vi kunde rädda fler.

Det har betytt så mycket för mig att få vara med och förändra världen tillsammans med er. Att under tre år få vara RFSL Ungdoms ordförande är världens kick, världens tuffaste jympapass och ett enormt privilegium. Jag har gjort allt jag kunnat för att RFSL Ungdom ska vara en plats för flera. Jag känner mig stolt och glad av att ha tagit vår vision några steg närmre verkligheten.

Min mage är fylld av den rosafluffiga känslan, och den kommer bli kvar där i många år. Jag vill säga ett ofantligt stort tack för alla telefonsamtal, alla arga mail, alla uppmuntrande ord och alla karaokesånger. Tack för att många av er med ert mod gjort att jag vågat vara modig när jag inte känt mig som det. Tack för den förväntan ni lagt på mig – för en ordförande i RFSL Ungdom ska ha förväntningar på sig. Tack för att jag har fått ta med en del av mig till RFSL Ungdom, och tack för allt ni lämnat hos mig.

Sista veckan som ordförande #9: inte lätt att hinna blogga på kongressen

2011-03-25T23:43:00.001+01:00

Nu är vi igång med kongressen. Känns fantastiskt härligt att äntligen vara på plats och dra igång.

För första gången drog förhandlingarna igång redan under fredagen och kvällen har vigts åt diskussionsgrupper. Det känns kul att utveckla kongressen vidare, och det känns som ett bra steg.

Och så har vi släppt nyheten att The Ark tilldelas RFSL Ungdom-priset för det de gjort för hbt-ungdomars rätt att vara sig själva. Det har blivit TT-telegram och nått alla tidningar i Sverige, mitt under (S)-kongress så det känns ju såklart som en framgång. Och det är andra året i rad som vårt pris når ut så brett. Roligt!

Nu några timmars sömn innan vi ska upp för en lång dag av påverkanstorg...

Emelie Mire mitt i sovsalen.

Sista veckan som ordförande #8: Alla dessa tal

2011-03-24T16:19:00.003+01:00

Många ordföringar i ungdomsorganisationer och andra organisationer känner säkert igen sig i att det ska hållas en evinnerlig massa tal. Så är det även i RFSL Ungdom. Men jag tycker det är fantastiskt roligt och säger aldrig nej.

Jag kommer ihåg att det första hälsningsanförandet jag höll var på Ung Vänsters riksting i Herräng 2007. Jag skrev talet innan och gjorde små tallappar. Mitt tal blev onödigt invecklat och poängerna framgick nog inte helt. Tur att det var just hos Ung Vänster för de var på banan och förstod allt jag sa.

Efter det talet har det såklart blivit många fler. Jag kommer mycket väl ihåg "linjetalet" på RFSL Ungdom-kongressen 2008. Jag var sjukt nervös och kände en stor press över att leverera något tydligt och bra kring vad jag ville med RFSL Ungdom. Märkligt nog är nog det som lämnat mest avtryck från det talet två ord som beskriver organisationen: "rosa fluff". Det har hängt med och är ett sätt att försöka förklara den där känslan av att känna sig trygg, glad och pepp som många berättar att de gör i RFSL Ungdom-sammanhang.

Talen som avslutar RFSL Ungdom-kongresserna är såklart de roligaste att hålla - och det hänger väl på att när man står där och ska avsluta kongressen som ordförande har man fått förnyat förtroende och kan såklart ta ut svängarna, för att man vet att man har organisationen bakom sig.

Bortsett från dessa tal har jag pratat hos Grön Ungdom, CUF, LUF, MUF och SSU. Och på oräkneligt antal releaser och mingel.

De två tal som jag själv är mest nöjd med hittills är talet till FN:s generalförsamling (i oktober 2010) och avslutningstalet på kongressen 2010. Jag har såklart redan skrivit talet jag kommer hålla imorgon för att öppna kongressen och tacktalet till på söndag. Jag har lätt till tårar och vill vara säker på att jag får de saker jag vill säga sagda.

Sista veckan som ordförande #7: Ett eldprov i media – och några bra också…

2011-03-24T10:07:00.000+01:00

I vissa lägen kastas man som ordförande in i märkliga mediala situationer. Ungefär två månader in i mitt uppdrag blev jag intervjuad av tidningen Världen Idag. Det är en extrem kristen tidning som gärna går till angrepp på hbt-rörelsen och alla som är annorlunda. Världen Idag såg rött när de läste Bryt! Andra upplagan. (För er som var på releasen för Bryt! igår berättade ju Ulrika lite om den här historien...) I materialet lyfter vi upp kampanjen Bevara äktenskapet som ett exempel på uttryck av heteronormen, precis som att flyers från Nationaldemokraterna mot hbt-personers rättigheter också är det.

Intervjun blev en form av eldprov, där utgångspunkten var att jag skulle säga något som gick att använda emot RFSL Ungdom. Det blev aldrig någon artikel av intervjun så jag antar att jag skötte mig rätt bra. Det hela frågan handlade om blev ju också Forum för levande historias roll i samhället och det opinionsbildande arbete de gör. Jag tycker att Bryt! är ett fantastiskt bra exempel på när en myndighet och en ungdomsorganisation gör något tillsammans som verkligen skapar förändring. Och jag tycker att det är viktigt att visa hur olika normer tar sig uttryck, och att de kläs in i olika sätt att kommunicera. Men grunden är på många sätt den samma.

Roligare stunder i media har såklart förekommit, här är några olika som känns bra och viktiga. De senaste åren har RFSL Ungdoms mediala genomslag ökat kraftigt (enligt en rapport från LSU) och det känns viktigt. Ett av våra viktigaste syften är ju att nå fler, för att fler ungdomar som har intresse och behov av RFSL Ungdom kommer till oss.

Och: Under det senaste året har vi varit med i Världen Idag fler gånger än någonsin. Jag tänker att det tyder på att vi gjort bra saker.

Sista veckan som ordförande #6: BRYT! Vilken succé

2011-03-23T22:56:00.001+01:00

Idag hade vi releasefest för den tredje upplagan av BRYT!, vårt och Forum för levande historias normkritiska metodmaterial.

BRYT! släpptes första gången 2005 och var unikt. Materialet kanaliserade ett behov, att jobba på andra sätt mot diskriminering. Det var många som kände sig frustrerade över att arbete med mångfald alltid tog avstamp i att skapa förståelse för den som räknades som avvikare och onormal. Ingen pratade om vem som räknades som normal. BRYT! gjordes för att vända på perspektiven och sträva längre; att ändra på varför någon ses som normal medan andra inte gör det.

Sen första utgåvan har det kommit en ny svensk, en engelsk, och nu den tredje svenska. Vi firade detta genom att arrangera en releasefest på RFSL-huset med uppemot 200 besökare. Talade på festen gjorde Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL och en av de som jobbade med första upplagan, Carl Åkerlund, som varit redaktör för tredje upplagan, EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) och så jag själv.

En av de saker jag pratade om var att jag är stolt över att RFSL Ungdom går i bräschen för den normkritiska utvecklingen i Sverige. Det gör vi helt klart och det är något som skett efter hårt arbete och många principiellt viktiga diskussioner.

Det är alltid roligt att fira in nya framgångar, och BRYT! är helt klart en sådan.

Nu ska jag somna nöjd och glad efter en lååång dag.

Update: Här är en artikel jag skrev på QX.se igår om normkritik.

Sista veckan som ordförande #5: Första ungdomsfesten i Jönköping

2011-03-23T11:25:00.000+01:00

Jag har som sagt varit engagerad i RFSL Ungdom i ett gäng år. Allt började i slutet av 2004 när vi började arrangera ungdomsgrejer inom RFSL Jönköping. Vi var då Josse, Sigrid, Balle (Alexandra…) och ett gäng till. Vi hade caféer, temakvällar av olika slag, och en utställning på Jönköpings Länsmuseum. Snart efter att vi drog igång var det dags för den första festen! Vi hade peppat som tusan hur länge som helst. I januari/februari 2005 var det dags.

Den skulle vara alkoholfri, vi skulle ha särskilda värdar för de som kom som helt nya så att de skulle känna sig trygga, och så skulle vi spela Time of my life från Dirty Dancing när festen tog slut. Vi hade liksom byggt upp våra egna förväntningar till max. Lyckligtvis infriades samtliga!

Festen var nämligen helt fantastisk! Som jag minns kom det uppemot 70 personer, så det var med andra ord väldigt fullt. Många som var där hade väldigt roligt, och vi fortsatte arrangera saker och de fortsatte dyka upp. Det dansades, folk drack sina alkoholfria drinkar, och det var så tydligt att det här var en verksamhet som unga hbtq-personer i Jönköping länge längtat efter.

Och som allt med RFSL Ungdom, så gör man ju det för andras skull men också sin egen. Det var nämligen på den festen jag träffade min första pojkvän, Rickard. Det var också fint.

Tyvärr har jag inga bilder kvar från kvällen, men jag kommer ihåg hela kvällen väldigt väl.

Sista veckan som ordförande #4: Distriktsturné med Kasper

2011-03-22T18:17:00.000+01:00

Vackra Piteå i hösten

Ett av de överlägset bästa minnena de senaste två åren var distriktsturnéerna med Kasper. Vi insåg att vi behövde ta några vändor ut i landet, och bestämde oss för att göra det till en grej. Vi började med nattåg upp till Piteå och Umeå, för att senare åka hem till Stockholm för två dagars paus.

Kasper fotar Kristinehamns stolthet.

Därefter hyrde vi en bil och körde runt i hela södra Sverige. Vi körde över Uppsala, Gävle, Falun, Karlstad, Örebro, Götene, Skövde, Göteborg, Malmö, Kalmar, Jönköping, Linköping och sen tillbaks till Stockholm. Jag fick feber mot slutet av resan men det gjorde verkligen ingenting.

Vi träffade så många grymma aktivister, så många häftiga människor och kände att det var en så fantastisk sak att vara en del av.

Sista veckan som ordförande #3: Prideveckorna…

2011-03-22T12:30:00.003+01:00

Att vara ordförande i RFSL Ungdom under Stockholm Pride är ganska galet. Kombinationen att vara med i paneler, TV, radio och att volontära på ungdomfesten är helt fantastisk!

Några saker jag tänker på särskilt är ungdomfesten på Münchenbryggeriet, som vi hade tillsammans med UNF 2009. Festen inleddes med att Klas-Ingelaz instruerade alla i hur man dansar pardans queert. Alkoholfria drinkar gjordes av fantastiska bartenders och ungdomarna fyllde i säkrare sex-quiz för att vinna biobiljetter. En underbar kväll.

En annan sak jag tänker på är EuroPride 2008. Jag hade tagit på mig en rosa kreation och dansat i regnet under hela paraden. Det var fint men jag var hemskt blöt och trött. Och då var det dags för det traditionella politikerminglet. Jag hade varit förutseende och lämnat ett

ombyte i RFSL Ungdom-tältet men hade helt enkelt inte energin att byta om, så jag gick dit i min rosa tyllkjol.

Jag insåg att detta var ett viktigt tillfälle att mingla in mig som RFSL Ungdoms nya ordförande, och den rosa tyllen var helt klart en konversationsöppnare… Minglet gick strålande och jag fick en massa nya visitkort som jag kunde använda i det politiska arbetet de kommande åren.

Andra saker jag vart med om under Pride har varit debatter med ordförandena i samtliga partipolitiska ungdomsförbund, Grön Ungdoms queera modevisning, utfrågning av Nyamko, blodig sminkning i paraden, masshångel på plattan…

Stockholm Pride är fantastiskt underbart, jag ser fram emot att snart vara på Pride som besökare och kunna gå på alla spännande seminarier man inte hinner med. Även om det såklart är spännande att vara med i seminarier också... :)

Sista veckan som ordförande #2: Sättet vi sluter upp

2011-03-22T08:00:00.000+01:00

Något av det bästa jag vet med RFSL Ungdom är hur vi sluter upp. De saker som sker runt om i världen och i Sverige på grund av heteronormen – att personer blir mobbade, att man blir utslängd hemifrån eller att unga personer tvingas att lämna oss – finns runt omkring oss hela tiden. Varje dag, varje vecka och varje månad.

Det har hänt när David Kato blev mördad i Uganda, när Nalle från Göteborg lämnade oss i början av 2008, och när Kristoffer gick bort i Karlstad för en månad sedan. Det är då RFSL Ungdom visar en av de bästa sidorna – sättet vi sluter upp och tar hand om varandra. De diskussioner jag sett på Facebook bland alla medlemmar och aktivister, när någon som stått många nära lämnat oss, är hjärtskärande men livsviktiga.

Jag kommer ihåg alla tårar och alla minnesstunder vi haft på olika arrangemang, och tänker på hur viktiga vi är för varandra. Markus Axelsson, mångårig aktivist, har skrivit en note på Facebook som visar hur RFSL Ungdom spelar roll. Du kan läsa den här.

Jag blir stolt, glad och lycklig över hur vi sluter upp för varandra. Men jag blir också så sjukt arg över att samhället gör det här med oss.

Sista veckan som ordförande #1: Första grejen – ordförandeträffen 2005

2011-03-21T19:41:00.002+01:00

Mitt första RFSL Ungdom-arrangemang var ordförandeträffen i Norrköping 2005. Vi hade precis startat RFSL Ungdom Jönköping och jag fick kvickt åka iväg på konferens tillsammans med andra ordföringar. Jag kommer ihåg att jag och Josefin (världens bästa, och som var vice i distriktet) blev upplockade av Malmöiter vid E4:an. Bland annat var Eva Törnegren med i bilen, hon har ju följt med sen dess som revisor hos oss.

På plats i Norrköping var jag nervös men hemskt pepp. Och då: ser jag en snubbe som jag varit olyckligt förälskad i för inte så himla länge sedan. Jag ville sjunka genom marken, eller allra helst åka därifrån. Det löste sig, och konferensen kunde börja som planerat.

Om jag vetat hur många personer jag skulle träffa under helgen i Norrköping, och hur nära jag skulle jobba med dem under de kommande sex åren, hade jag nog haft mer prestationsångest än vad jag hade. För där träffade jag flera personer som blev nära vänner, och personer som jag under de senaste åren lett förbundet tillsammans med.

Även om jag under helgen var nervös och tyckte sammanhangen var lite läskiga åkte jag därifrån med insikten att shit, detta kan nog verkligen vara något. Och det var det ju…

Sista veckan som ordförande... nu ska jag kompensera för uteblivet bloggande

2011-03-21T19:21:00.002+01:00

Efter sju års engagemang för hbt-ungdomars rättigheter, varav två år som distriktsordförande, ett år som förbundsstyrelseledamot, ett år som andre vice förbundsordförande och tre år som förbundsordförande, är jag inne på min sista vecka.

Lyckligtvis har en förkylning däckat mig när det är som mest att göra, antar att det handlar en del om att det just varit sju intensiva år.

Hursomhelst: jag tänkte precis som Kasper gör, göra en liten bloggserie. Here goes!

15-årsgränsen bör vara kvar - replik på SVT Debatt

2010-12-19T20:44:00.000+01:00

Nu har min replik på Elias Giertz artikel kommit upp på SVT Debatt kommit upp, du kan läsa den här: http://svtdebatt.se/2010/12/att-ta-bort-15-arsgransen-vore-att-ge-gront-ljus-for-overgrepp/

Det är en viktigt och intressant diskussion där flera perspektiv behöver bäras med på samma gång. Att se på en fråga strukturellt samtidigt som individens frihet ska vara stark. Jag tror att 15-årsgränsen är viktig och måste vara kvar. Att stärka ungas rätt till sin egen sexualitet bör ske på andra sätt än att ändra åldersgränsen. Det här går ju att relatera och koppla till det mycket aktuella #prataomdet, ofrivilligt sex som varit på tapeten de senaste dagarna. Mycket arbete måste göras för att många ska kunna dra gränser kring sin egen sexualitet och att inte göra något man inte känner sig bekväm med.

Just nu sitter jag och väntar på nattåget i Älvsbyn, efter en bra dag med RFSL Ungdom Nord i Piteå. Och kvällens score: jag fick en stol och behövde därmed inte stå och vänta den timme det dröjer innan tåget kommer...

Missa inte chansen att ansöka om LSU:s FN-uppdrag

2010-12-14T23:25:00.003+01:00

Imorgon är sista chansen att kandidera till LSU:s FN-uppdrag, till Kommissionen för hållbar utveckling (CSD) och Generalförsamling (UNGA). Allt du behöver veta om uppdragen hittar du här.

Missa inte chansen! Det är en grym erfarenhet och upplevelse.

Det här med åldersgräns och ungas rätt till sin sexualitet

2010-12-08T11:31:00.003+01:00

I förra veckan skrev jag på SVT Debatt om varför det är bra att ha en åldergräns, som gör det olagligt för personer över 15 år att ha sex med personer under 15 år. Artikeln var ett svar på en artikel från Johanna Sjödin, sexbloggare, som sedan bemött min artikel på sin blogg.

Utgångspunkten i lagstiftningen, och RFSL Ungdoms resonemang, är att ålder handlar om makt. Därför måste det ligga ett tydligt ansvar på den person som är äldre. För mig är det skälet enbart egentligen nog för att lagstiftningen ska finnas, att det ska vara en tydlig indikation kring var ansvaret ligger i en sexuell situation, och vems ansvar det är att ingen utnyttjas sexuellt.

I vissa avseenden används den här lagstiftningen, precis som all annan lagstiftning, på ett sätt som inte är intentionen. I det här fallet handlar det till exempel om femtonåringar som har sex med fjortonåringar, och där sexet sker på ett ömsesidigt sätt som skapar en bra-känsla hos alla inblandade, och att deras sexuella relation kan problematiseras med anledning av ålder. Det ligger såklart inte i samhällets intresse att förhindra den sexuella relationen i det fallet. I de fall föräldrar, vårdnadshavare eller andra vuxna utnyttjar lagstiftningen för att kontrollera sina barn är det såklart förkastligt, och RFSL Ungdom arbetar därför hårt för att skapa bättre förutsättningar för unga, oavsett sexualitet eller kön, att kunna vara sig själva och få utlopp för sina känslor.

Johanna Sjödin skriver att lagstiftningen "uppenbart inte tjänar sitt syfte". Det stämmer inte. Jag skrev på SVT Debatt att det vore förkastligt av ett samhälle att inte kriminalisera vuxnas sexuella handlingar gentemot barn. Det Sjödin eftersträvar skulle tyvärr få just den konsekvensen. Det finns en skillnad i olika typer av övergrepp som vuxna begår mot personer som är under femton år, och att utnyttja någon sexuellt står faktiskt i en särställning då det riskerar att skapa andra typer av men än andra övergrepp. Det är viktigt att vara tydlig med just det, och att vara tydlig med att unga personer ska ha rätten att vara fredade från sexuella övergrepp från personer som är äldre. Den rätten är mer långtgående än andra typer av övergrepp eller behandlingar som potentiellt kan skapa men hos unga personer.

Så: de personer som är under femton, vill ha sex med någon, ska inte de få ha det då? Jo, och det är inte heller något lagen förbjuder dem att ha. Det lagen skapar utrymme för är att under tryggare förhållanden kunna ha sex, i en situation där maktövertag kopplat till ålder inte är en faktor. Om man gillar personer som är avsevärt äldre finns det en poäng i att avvakta tills man är över femton, och om man gillar personer som bara är något eller några år äldre, och har sex på ett sätt som känns ömsesidigt och bra, ska heller inte lagen ha någon inverkan på den relationen.

15-årsgränsen ska självklart vara kvar. Låt oss stärka ungas rätt till sin egen sexualitet på andra sätt i stället, genom bättre sexualundervisning till exempel. Det vore oklokt att i försöken att minska skammen kring ungas sexualitet öppna upp för övergrepp från vuxna mot yngre personer. Det - om något - tjänar ju inte sitt syfte!

Att inte ställa upp för omval

2010-12-06T19:19:00.003+01:00

Idag la jag upp det på Facebook så mer officiellt än så blir det ju inte. Jag har nu formellt meddelat valberedningen att jag inte ställer upp för omval till förbundsordförande för RFSL Ungdom. Ett både lätt och svårt beslut.

Jag blev vald till ledamot i RFSL Ungdoms förbundsstyrelse på kongressen i Uppsala, i mars 2006. Vid samma kongress avgick Mikael Björk Blomqvist som förbundsordförande och Alex Fridunger tillträdde. Två år senare efterträdde jag Alex.

De år jag engagerat mig i RFSL Ungdom (2004-2011) har nog varit de roligaste och mest intensiva i mitt liv hittills. Organisationen har utvecklats i rasande takt till en stor och trygg organisation med mer verksamhet 2011 än vad vi någonsin tidigare har haft. Vår röst i samhällsdebatten har blivit tydligare och vår metodutvecklande verksamhet kring sexualitet och kön har blivit ledande i Sverige. Vi har stärkt vårt för transungdomars rättigheter och normkritiska perspektiv och är ledande i Sverige också på båda de områdena. Våra internationella samarbeten har tagit oss till nya kontinenter, och vårt arbete i internationella paraplyet IGLYO har stärkts.

Fram till kongressen kommer jag dela med mig av mina tio favoritstunder i RFSL Ungdom. För jag har verkligen haft helt galet roligt under tiden.

Anledningen till att jag avgår på kongressen i mars handlar om många olika saker, men det kokar såklart ner till att det är just nu det känns rätt - både utifrån var jag själv är i mitt liv men även utifrån vad som är bäst för organisationen. Även om det såklart känns lite märkligt.

Första RFSL Ungdom-arrangemanget: ordförandeträff i Norrköping 2005. Foto: Micke Onegård

World Aids Day: Hägglunds politik på hiv/aids-området ovärdig

2010-12-01T15:26:00.005+01:00

Det är dags att ta itu med hiv och aids i Sverige. Göran Hägglund framträdde i morgonens P1-morgon i debatt med Åsa Regnér från RFSU, och hans tankar lämnade mycket övrigt att önska.

RFSU, RFSL och RFSL Ungdom har många olika förslag på att stärka sexualundervisningen i skolan, till exempel RFSL Ungdoms normkritiska perspektiv som du kan beställa här. Det behövs mer pengar för hiv-preventionen - nivåerna ligger på samma nivå som för 13 år sedan, trots att nysmittan ökar i Sverige och att det finns många fler hiv-positiva i Sverige idag än för 13 år sedan.

Slutligen behöver vi se över informationsplikten, som enligt internationella organ (bl.a. UN Aids) inte är effektiv utan istället ökar stigmatiseringen av de som lever med hiv och aids i Sverige idag. DN skriver en bra ledare på ämnet här, läs även RFSU och Hiv-Sveriges DN Debatt-artikel här, och läs också repliken från den okunniga riksdagsledamoten här.

I grund och botten handlar det om hur man ser på hiv-positiva och på sexualitet: om man tror att personer som lever med hiv vill berätta om sin status men ibland inte vågar av rädsla för stigmatisering. Eller om man tror att sexualitet är något som alla bär ett ansvar för och att alla ska ta de steg som behövs för att skydda sig själva när man är med någon eller några. Eller om man tror att det finns många människor i samhället som är osäkra på sin egen status (när kollade du din status senast?) och att informationsplikten därmed rent objektivt inte innebär en skyddsåtgärd för den som är hiv-negativ.

Informationsplikten bygger upp ett vi och ett dom, och fram tills man tillhör dom:et behöver man inte själv göra något för att skydda sig. Rädslan att tillhöra dom:et gör att personer inte vågar testa sig. Och tanken på att hiv och aids finns någon annanstans gör att de personer som lever med hiv och aids i Sverige idag inte blir inkluderade i samhället utan snarare utfrusna och stigmatiserade.

Vi behöver en ansvarig hiv-politik i Sverige och för att vi ska få de behöver Hägglund skärpa till sig och våga se frågan för vad den är.

RFSL Ungdoms synpunkter på Socialstyrelsens utredning om vården för transsexuella

2010-11-29T11:16:00.002+01:00

Idag skickar vi in vårt remissvar på Socialstyrelsens utredning om vård, behandling och stöd för transsexuella, som beaktar både frågor om hur vården ska organiseras, vilka behandlingar som ska finnas tillgängliga för vilka patientgrupper, samt vilka krav lagstiftningen ska ställa på den enskilde för att få byta juridiskt kön eller att få genomgå delar av behandlingen.

Utredningen är i stort väldigt bra, och sätter ett större individfokus, och flyttar fram Sverige så att vi närmar oss internationellt överenskomna riktlinjer i fråga om transvård. Till exempel öppnar utredningen upp för att helt separera vård och juridik, dvs. att ett juridiskt könsbyte ska kunna genomföras utan krav på sterilisering eller andra ingrepp. På samma sätt ska till exempel hormonbehandling finnas tillgänglig för bredare patientgrupper, och täcker därmed in de som kanske väljer att avstå behandling helt för att de inte vill genomgå sterilisering (som är kravet idag).

Vi välkomnar utredningens slutsatser i stort, med fokus på att stärka kompetensen i vården, utforma mer ändamålsenlig information och tydligare regionala team för behandling. Vi välkomnar också att personer ska kunna få nytt juridiskt kön oavsett civilstånd, fortplantningsförmåga och medborgarskap.

Men det finns några saker som utredningen missat, som i vårt tycke är allvarliga frågeställningar som behöver hanteras direkt:
RFSL Ungdom kräver att åldersgränsen för juridisk fastställelse av ändrad könstillhörighet skall tas bort och att all behandling ska finnas tillgänglig för personer under 18 år. Beslut om vilken behandling som är lämplig ska fattas behandlande läkare i samråd med den enskilde.

RFSL Ungdom välkomnar utredningens förslag med tydliga uppdrag och särskilt avsatta medel
till tre till fem regionala utrednings- och behandlingsteam och menar att dessa team
bör vara fyra till antalet och placeras i Stockholm, Alingsås, Lund och Umeå. Vi motsätter oss bestämt förslaget om särskilda ungdomsteam. Kompetens för att ta emot personer under 18 år måste finnas på samtliga regionala utrednings- och behandlingsteam.

Kvällen innan medlemsträffen... Årgång nr. 6.

2010-11-25T23:32:00.003+01:00

Imorgon åker jag mot min sjätte medlemsträff med RFSL Ungdom. Kvällen innan är alltid lite speciell.

Första året var Norrköping, 2005. Jag var ny och färsk i RFSL Ungdom och hade precis med några kompisar startat RFSL Ungdom Jönköping. Jag fick vara ledare för en smågrupp och hamnade på att köra folk fram och tillbaks från stationen. På plats där kom jag flera personer nära ganska fort, och de hänger kvar och är fortfarande sjukt betydelsefulla.

Andra träffen var i Jönköping, 2006, på lägergården Brittebo där jag själv varit med skolan när jag var yngre. Jag höll pass, det var läskigt, och var en del av arrangörsgruppen. Jag lärde mig massor...

Sen dess har de bara löpt på: Ljusnarsberg, Göteborg, Linköping och imorgon åker vi till Linköping igen. Jag vet att det som kommer möta mg där är många bekanta ansikten, många nya ansikten, fantastiska personer som inte vill gå och lägga sig, och andra som kommer göra det tidigt och inte själva.

Det byggs en fantastisk fin gemenskap och jag vet att många som är där upplever precis det jag känt alla träffar jag varit på - att man blir en del av något och att den man är inte behöver förklaras utan bara tillåts vara.

Jag kan inte låta bli att faktiskt känna ett visst pirr, trots att det är sjätte gången. Och jag ser fram emot att sova i sovsal, det är ändå något speciellt...

I år ska jag hålla pass om tiden i FN men också ett om RFSL Ungdoms påverkansarbete, där passdeltagarna ska få hugga in i lite kniviga frågeställningar. Känns spännande!

Efter LSU-årsmötet: tack för förtroendet!

2010-11-22T14:35:00.005+01:00

I helgen gick LSU:s årsmöte, Representanskapet, av stapeln i Stockholm. En helg full av engagerade och drivna företrädare för medlemsorganisationerna i LSU - Sveriges ungdomsorganisationer. På årsmötet klubbades en ny strategi, ny verksamhetsplan och ett nytt idéprogram. Ett viktigt årsmöte som stakat ut riktningen för LSU de kommande åren.

Det var det femte årsmötet i LSU jag deltog på, första gången var 2006, och denna gången ställde jag för första gången upp till val, som vice ordförande. Efter sluten omröstning stod jag som nyvald vice ordförande för LSU för 2011. Jag vill tacka alla medlemsorganisationer för det förtroende ni visat, jag hoppas att jag kommer kunna förvalta det och bidra till en starkare och tydligare organisation.

Jag går in uppdraget med mycket ödmjukhet inför att jag inte var den enda kandidaten till vice ordförande-posten. Jag tror att det är bra att årsmötet får flera personer att välja på till olika poster, och att det gör att fler fattar ett medvetet val kring vilken organisation de vill ha.

Den första januari tillträder den nya styrelsen, som samlar flera nya företrädare för olika medlemsorganisationer, och jag ser fram emot det kommande årets arbete. Första helgen i februari drar det igång på riktigt, när vi har vårt första styrelsemöte efter tillträdet.

Tack återigen för visat förtroende!

Och: undrar du vad jag gick till val på? Läs isåfall gärna mitt tal, här:

Jag var på mitt första föreningsmöte våren 1997 hemma i Jönköping. Nästan tio år senare kom jag i kontakt med LSU. Jag var på en av de första Alla olika alla lika-aktiviteterna, som sammanföll med årsmötet 2006. Jag hade nyligen blivit invald i RFSL Ungdoms förbundsstyrelse och fascinerades snabbt av människorna och mötena. De senaste fyra åren har LSU varit en möjlighet för mig att utvecklas, och ta med de erfarenheter jag gjort här hem till RFSL Ungdom.

Det vi gör i våra organisationer förändrar världen, oss själva och de barn och ungdomar vi möter i vårt dagliga arbete och engagemang. Genom ett starkt ungt civilsamhälle ger vi unga möjligheter att träffa andra som sig själva, personer med liknande intressen och engagemang. Men vi ger också barn och ungdomar möjligheten att få träffa någon som inte är som en själv, att få tankar och föreställningar utmanade.

De utmaningar som barn och ungdomar möter idag ställer krav på ett aktivt ungt civilsamhälle som ser deras dem, men också deras drömmar. Det är det vi måste svara upp mot. LSU är en viktig del i detta, och i utvecklingen av unga ledare och ungdomsorganisationer i Sverige och världen. Ett starkt LSU, bestående av starka medlemsorganisationer, är en nyckelfaktor för att adressera flera viktiga utmaningar.

Jag vill se ett LSU som är globalt. Vi tar ansvar för de privilegier som vi har i Sverige och gör vår del för att bidra till starka ungdomsrörelser i andra delar av världen, och att stärka ungas inflytande på globala beslut. Det uppnår vi genom våra partnersamarbeten, men också genom att tydligare koppla ihop pärlplatteläggandet i Ljusnarsberg med aktivismen i Kambodja. Vi ska arbeta politiskt i Sverige för mer representation i viktiga forum i Europa och i världen.

Jag vill se ett LSU som är mångsidigt. Alla medlemsorganisationer har olika syften med sitt medlemskap, det ska vi vara stolta över. LSU ska ta sig an frågeställningar som är centrala för medlemsorganisationerna, där en samordnande funktion är nödvändig. Arvoderingsfrågan och det långsiktiga arbetet för att sänka medlemsorganisationernas kostnader är bra exempel på den funktionen.

Slutligen vill jag se ett LSU som är modigt. Vi ska våga ta strid för centrala frågor kring ungas organisering: ta fajten mot de projektbidrag som gör att vår verksamhet tvingas ta ett kortsiktigt perspektiv, och verka för fler bidrag som är allmänna och långsiktiga. Vi måste också våga ta fajten mot orättvisan i att en ideell timme i en idrottsförening värderas högre än samma timme i en av LSU:s medlemsorganisationer.

Detta vill jag bidra till som vice ordförande i LSU under 2011.

Vi gör skillnad för många, men kan bli starkare och bättre, och göra skillnad för fler. Vi kan tillsammans visa hur brett vi tar ansvar, och hur allvarliga frågeställningar kan kombineras med nya vänskaper och nya drömmar, och vilken sjukt stor resurs vi är i Sverige och världen. Som Björk sjunger: it’s in our hands. Tack.

Ett vedervärdigt beslut och därmed: aktivism!

2010-11-18T22:49:00.002+01:00

I tisdags fattade FN:s generalförsamling ett beslut som är vedervärdigt. Man beslutade att stryka den enda referensen i en FN-resolution om sexuell läggning - ett stort bakslag för hbt-personers kamp i FN-sammanhang och den globala kampen för att alla ska få vara sig själva.

I den av Sverige respektive Finland drivna resolutionen om utomrättsliga avrättningar har staterna kommit överens om att i de fall någon blir avrättad utan rättegång med hänvisning till personens sexuella läggning, vilket sker relativt regelbundet i länder som Iran och Saudiarabien, ska detta utredas och förhindras. Detta har varit en viktig formulering för hbt-personer världen över och något att koppla ansträngningarna till.

Denna resolution har alltid gått upp till omröstning (ovanligt i FN-sammanhang) för att den arabiska gruppen (OIC) inte gillar skrivningen om sexuell läggning. I år fick de med sig den afrikanska gruppen och därmed föll den formuleringen, och de tycker alltså inte att utomrättsliga avrättningar av homosexuella är ett problem.

Vi fick höra nyheterna strax innan beslutet och kontaktade ministrarna i Sverige för att få dem att göra en sista ansträngning, utan att lyckas. Erik Ullenhag uttalar sig om detta här. Carl Bildt har varit tyst, och därmed får väl slutsatsen dras att detta är en icke-prioriterad fråga i utrikespolitiken, eller vad?

Här ser ni röstprotokollet där ni kan se vilka länder som röstade emot (Kuba, Kina, Sydafrika, m.fl.) och vilka som röstade för (EU, Indien, USA, m.fl.) - och här ser ni resolutionen så som den borde sett ut.

Detta har fått igång ungdomsdelegaterna och vi skriver i detta nu ett skarpt brev som vi ska skicka ut, publicera på olika hemsidor, och sprida inom våra organisationer. Ett litet steg, förvisso, men en markering om att vi inte tycker detta är okej.

Låt oss säga som så: kampen fortsätter!

Viktig utredning, viktig remiss, viktigt arbete

2010-11-15T19:33:00.002+01:00

Idag hade jag möte med Naomi och Linus från förbundsstyrelsen angående vårt remissvar på Socialstyrelsens utredning om vården för transpersoner. Vi kommer skicka in vårt remissvar inom kort.

Vården för transpersoner är i extremt behov av reformering, det är så himla tydligt att verkligheten sprungit förbi lagstiftningen och att mycket av det som sker är oreglerat (vilket är bra eftersom lagen i grunden är en kränkning av individers rätt att vara sig själva, såväl som mänskliga rättigheter - eftersom den bl.a. kräver sterilisering av transpersoner för att få genomgå ett juridiskt könsbyte). Det etableras parallella praktiker, stora skillnader i vård beroende på var man bor, och en hel del information florerar om hur man ska agera för att få så bra vård som möjligt. Detta är orimligt och ohållbart och måste ändras.

Utredningen är bra och drar upp riktlinjerna för en human, säker och tydlig vård där ingen ska tvingas göra något man inte vill. Samtidigt glöms de unga bort (igen) och en ny utredning för deras situation föreslås. RFSL Ungdom kommer såklart backa upp en ny utredning, men kommer samtidigt kräva att en av de viktigaste frågorna inte skjuts på framtiden: nämligen att kunna få ett nytt juridiskt kön innan 18 års ålder. Det är inte ett oåterkalleligt ingrepp, som kirurgin är, och borde vara möjligt att genomföra snart. Det skulle möjliggöra namnbyten och andra förenklingar, som skulle göra att unga transpersoner till exempel kunde hyra film, åka utomlands eller känna sig tryggare i skolan. Det är svårt eller omöjligt att göra idag.

När vårt remissvar är klart kommer jag punkta upp de viktigaste delarna i det här. Vi har ett viktigt arbete framför oss, och Sveriges socialminister - ni vet vem - måste få tummen ur och se till att genomföra det som Socialstyrelsen föreslår. (Och jag tror det när jag ser det...)

Att försöka slippa ta ansvar

2010-11-13T16:04:00.002+01:00

Nu har det gått några dagar och diskussionerna kring Forum för levande historias intoleransrapport, Den mångtydiga intoleransen, har lagt sig. Jag skrev i måndags på SVT Debatt om rapporten, och gjorde det för att försöka beskriva vilka tankar som kan komma hos elever med hbt-identitet när de får svara på de frågor Forum ställt. Vissa elever är såklart fine med det, medan andra säkert känner ännu mer än det jag beskrev.

Jag har fått fantastiskt mycket positiv respons på den artikeln, vilket känns roligt och bra. Det är uppenbart att många kan relatera till upplevelsen.

Några som inte verkar kunna relatera till upplevelsen är Forum för levande historia, som skrev ett svar i kommentarsfältet på SVT Debatt. Jag kommer såklart inte att svara dem när deras inlägg kommer på det sättet. De hänvisar till att detta är vedertagen metod för den här typen av undersökningar och vill därmed slippa ta ansvar för det som de gör.

Workshop om FN och Millenniemålen hos LSU

2010-11-12T15:42:00.002+01:00

Idag höll jag ett föredrag på en LSU-workshop om FN och Millenniemålen. Det var roligt och inspirerande!

Under workshopen visade de lite olika filmer som ju såklart är ett bra sätt att levandegöra frågorna. Kolla på denna, och surfa in här för att se andra videos om de andra målen.

Därför kandiderar jag till vice ordförande i LSU - Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer

2010-11-08T14:33:00.001+01:00

Mångtydigt, modigt och globalt. Så vill jag att LSU ska uppfattas av sina medlemsorganisationer, samarbetspartners och samhället i stort. Mina utgångspunkter är att starka medlemsorganisationer ger ett starkt LSU, och vice versa. En trygg och långsiktig finansiering, och en god relation med medlemsorganisationerna är de främsta verktygen för vårt arbete. Till min kandidatur som vice ordförande bär jag med mig fem års erfarenhet från RFSL Ungdoms styrelse, varav fyra i organisationens presidium, ett år som Sveriges delegat till FN:s generalförsamling och en lång erfarenhet av LSU:s arbete.

LSU ska vara mångtydigt. Alla medlemsorganisationer bär med sig olika grunder för sitt medlemskap, och det måste återspeglas i den verksamhet vi gemensamt bedriver. Det ska finnas plats för kurser, seminarier, möjligheter till globala erfarenheter och globalt kontaktskapande, möten med beslutsfattare och påverkan av beslutsprocesser i Sverige, i Europa och i världen.

LSU ska vara modiga. Vårt påverkansarbete ska utformas i nära samråd med medlemsorganisationerna, och vi måste bygga vår kapacitet för att förändra samhället kring de frågor vi gemensamt kommer fram till, men såklart med huvudfokus på förutsättningarna för ungas organisering i Sverige och i världen.

LSU ska vara globalt. De kontakter och de samarbeten som vi har runt om i världen stärker vårt nationella arbete och ska vara en tillgång för ungdomsorganisationer i Sverige. Samtidigt ska vi ta ansvar för de privilegier vi har, och bidra med det vi kan för starka unga civilsamhällen i andra delar av världen. Vårt globala arbete är ett ansvar, en tillgång och tusen möjligheter.

Intolerans är ett vuxenproblem

2010-11-06T15:58:00.003+01:00

I måndags släppte Forum för levande historia sin nya intoleransrapport. En rapport som defintivt inte fått så mycket uppmärksamhet som vi hade räknat med, men resultaten från den kommer leva kvar en lång tid såklart. Några kommentarer om rapporten:
- man uppfattar Forum som att intolerans är ett ungdomsproblem, vilket inte stämmer. Intolerans förs vidare från generation till generation och samhället får det man betalar för: om ungas möjligheter till hälsa, ett bra jobb och en bra framtid försämras kommer också intoleranta attityder växa. Deal with it.
- undersökningen är gjord på ett mycket problematiskt sätt. Jag tycker inte det är ok på något plan att unga homosexuella ska svara på påstående som "Hiv/Aids är naturens straff mot homosexuella". Det blir ett sätt att föra vidare intoleranta attityder när Forum för levande historia säger detta.
- undersökningen visar att muslimer och unga killar på praktiska linjer på gymnasiet är De Intoleranta. Skönt, då slapp resten av samhället hantera att intolerans förekommer i resten av samhället också. Att vissa grupper kan ha mer utmaningar med attityder betyder såklart inte att de är De Intoleranta, medan de andra gjort sin hemläxa och förtjänar en guldstjärna i kanten för att de svarade rätt på påståendet.

Skippa att göra den här typen av kvantitativa undersökningar och ta istället riksdagsvalets resultat för vad det är: ett tecken på att det finns en jävla massa grejer att hantera i det svenska samhället relaterat till alla människors lika värde. Och satsa pengar och energi på att stärka skolans arbete, civila samhällets arbete och politikers ställningstaganden i denna riktning. Fler schablonbilder av vilka det är fel på i samhället behöver vi verkligen inte.

Läs rapporten här. Och vår reaktion på qx.se här.

Och just det: här kan ni se de frågor som eleverna fick svara på.

Mitt grattistal till RFSL

2010-10-24T00:52:00.000+02:00

Tillbaks i Sverige och direkt hade jag nöjet att delta på firandet av RFSL:s 60-årsdag. Här är talet jag höll:

Hej,
Jag heter Felix König och är ordförande i RFSL Ungdom, det är vi som samlar den yngre generationen och som nog har ett särskilt extra uppdrag för att se till att det blir minst 60 år till av samhällsförändring genom RFSL.

Jag funderar lite på vad de som bildade RFSL för 60 år sen skulle känna om de såg det här, och om de hade sett tillbaks på utvecklingen som skett i sex decennier. Om jag hade varit i deras skor hade jag definitivt känt mig stolt, varm och glad över att ett initiativ, som kanske verkade litet, faktiskt fått så stor betydelse för så många.

Vi är många som har RFSL att tacka för väldigt mycket. Flest är det nog som har RFSL att tacka för att de kan leva ett friare liv idag än vad de hade kunnat för 60 år sedan, genom att man många har en bättre möjlighet att bilda en familj och gifta sig med den man älskar. Tänk vad fantastiskt att på denna tid kunnat förändra en så grundläggande del av ett samhälle som den viktigaste politiken – den om kärlek och relationer.

Inte riktigt lika många, men fortfarande en hel del, har RFSL att tacka för att man kunnat bli stärkt i sin ställning på jobbet eller i skolan. Om man har blivit utsatt för något på grund av att man är annorlunda finns det idag en diskrimineringslag som kan backa upp. Även om många väljer att inte utnyttja möjligheten att anmäla något man blir utsatt för är symbolvärdet tungt och många fler vågar prata om sina liv på fikarasterna och med chefen idag än för 60 år sedan.

Men de som har RFSL att tacka allra mest – och som antagligen aldrig skulle komma på tanken att göra det – är de som kommer nu, de som kom nyss, de som kommer sen. Homo- och transfobin är fortfarande stark på många platser i Sverige, och många som är unga och hbtq har det svårt. Men idag finns det åtminstone en rimlig chans att kunna vara öppen i skolan, att hitta en partner, eller att hitta någon som en själv att dela sina drömmar och förväntningar med.
Tack vare RFSL:s arbete har saker blivit mycket, mycket bättre för ungdomar i hela landet. Men vi har fortfarande många kvar som vi ännu inte nått. Med tanke på de 60 år som kommer kan vi klart och tydligt deklarera, på amerikanskt manér, att det kommer bli bättre. Det kommer bli bättre för alla, även de som vi ännu inte har nått. Och vi måste nå dem.

Grattis!

Mitt tal till FN:s generalförsamling

2010-10-06T17:51:00.001+02:00

Mr. Chairman,

Ladies, gentlemen and others,

I am the Swedish Youth Delegate, representing 76 Swedish youth organizations with more than half a million members. We constitute an active part of the Swedish and international community, and with our work, we are changing the world day by day.

Today, I will address issues of discrimination and inequalities in society that affect young people. If decision makers are serious about developing and implementing policies to tackle exclusion, unemployment and health problems, especially among youth, they must dare address important root causes – inequality and discrimination.

Mr. Chairman,

Back home in Sweden, I am the President of the National Youth Organization for Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender and Queer Youth; RFSL Ungdom is it’s Swedish name. We organize young people from the entire country, and we work together because we face challenges related to our sexual orientation and gender identity. We work for ourselves as individuals, strengthening each other in our everyday life. But our work is so much broader than that; we work to create spaces for everyone in society to be themselves and to be able to explore their identities and dreams. We want to widen the box.

Norms and stereotypes affect everyone in society. Gender norms tell us which clothes to wear and how to act, and norms about physical ability tell us that we need to be able to walk with our legs. The heterosexual norm tells us that we need to take interest in people of the opposite gender. These norms affect everyone, the ones who break them and those who conform to them.

Any discrimination ground, paired with being young, creates another kind of stigma. Young people are rarely entrusted with their own judgment when it comes to sexuality, gender, or other important parts of life or a young person’s identity. Instead, we are left with ideas and norms from older generations. This stops us from being ourselves, and repeats the mistakes that earlier generations have made.

Before we realize that discrimination and unequal treatment is an issue of power, we will reach nowhere. To do this, we need to move past tolerance into a state where we are all equals, where nobody has to rely on tolerance from someone else, where nobody has to get the permission to exist in the society they are both a part of.

Mr. Chairman,

Young people with an LGBTQ identity face challenges related to their physical as well as mental health. They experience bullying in schools, domestic violence and discrimination in the health care system. Some young people are completely excluded from society because of their identity. This can lead to depression, anxiety, homelessness, and suicide attempts.

The work of my organization, and the work of many youth organizations, changes the lives of young people. It is remarkable to see young people, who in many ways are mirrors of myself five or ten years ago, grow many inches during a summer camp when they for the first time ever can be open and honest about their hopes, fears, dreams, and their past.

The possibility to give this to young people changes lives and gives them tools to tackle discrimination in society. Through a young civil society, young people who meet challenges because of their faith, ethnicity, physical or mental ability, sexual orientation, gender or gender expression, can turn their challenges into advantages and take part in society fully.

Mr. Chairman,

The new technology speeds up interaction between young people on different continents, and even between young people in one country. This means that the information about human rights violations spreads very quickly and the young population of the world has the possibility to take a stand immediately, for their rights and the rights of their peers, no matter where they live.

We need to consider if we can afford continued inequalities. Human rights violations take place on every continent, every day. Many of the violations pass without notice, and without action from society. When people are denied their rights, they are forced into a life of exclusion, poverty and unemployment, and maybe even criminality. The health decreases and life expectancy is shorter. The possibility to get a good education is close to zero. Actions need to be taken.

Governments should acknowledge the Yogyakarta principles, the human rights for everyone no matter their sexual orientation or gender identity. A serious issue is hate crimes towards transgender people, sometimes supported by the state. In order to achieve an equal society you need to start to work for the fulfillment of the Yogyakarta principles.

Governments of the world need to make sure to challenge gender and sexuality stereotypes in their policymaking. You also need to guarantee young people the access to comprehensive sexuality education involving both LGBTQ issues and learning about contraceptive methods. Guarantee safe schools, free from discrimination and violence.

There is a strong youth movement for a better world, with regards to questions like climate change, sustainable development and human rights. Young people and youth organizations get together for change.

Governments of the world need to realize that the challenges in the world will not be faced unless young civil society is involved. Any measure you take, where youth is not involved, will risk being irrelevant, inefficient, and illegitimate. Turn this around and give us true influence in all parts of the process. Acknowledge that the work of young civil society is a key for creating inclusion.

Young people are participants, leaders, initiators, and actors for change, today. Young people struggle to be part of the solution but are left being a part of the problem. We need you to keep your promises and make them true. And we need you to do this now.

Thank you very much.

Today is the day...

2010-10-04T16:58:00.000+02:00

Idag ska jag tala i FNs tredje kommitté. Maxat! Och ganska pirrigt.

Under de kommande veckorna kan du följa mig på www.lsurepresentanter.wordpress.com, jag kommer blogga där så mycket jag kan.

Malmö och New York

2010-09-30T13:43:00.003+02:00

Här kan ni lyssna på mig i P4 Stockholm inför avresan på lördag: "Han ska tala inför FN"

Och här är ett inslag från Sydnytt angående invingningen av Regnbågsfestivalen igår.

Ikväll lämnar jag Malmö för några möten i Stockholm imorgon. Efter lunch ska jag och Seher Yilmaz träffa Nyamko Sabuni och prata lite inför avresan och prioriteringarna i New York. Ska bli roligt!

Sista veckan, nu gäller det!

2010-09-26T20:10:00.002+02:00

Det är en söndagskväll fylld av spänning och förväntan. Imorgon inleds sista veckan, det är nu det gäller!

På lördag kl 7 lyfter planet mot New York, och jag kommer fram till stora äpplet efter lunch lokal tid. En och en halv dag för acklimatisering innan arbetet börjar på måndag morgon. Maxat!!

Men innan dess är det en hel del som ska hinnas med. Imorgon ska jag skicka in sista versionen av mitt tal. Jag ska även hinna med avstämningsmöten med Kasper och förbereda tisdagens telefonmöte om RFSL Ungdoms remissvar på utvärderingen av sexköpslagen, och ett telefon-arbetsutskottsmöte, båda är på tisdag. Onsdag morgon far jag till Malmö för Regnbågsfestivalen, där jag ska tala på invigningen på insdag kväll. På torsdagen ska jag hänga på Europas största transkonferens, Transgender Europe Council, som kommer pågå hela helgen. Jag far dock tillbaks till Stockholm med nattåget.

Fredag är det möten och praktiskt fix - och någon gång under veckan ska jag ju dessutom hinna köpa ny kostym och skor.

Maxat var ordet...

/Felix

Så kom de in...

2010-09-20T14:38:00.003+02:00

Så kom de till slut in, Sverigedemokraterna. Det är inte särskilt överraskande, dels utifrån hur valrörelsen utvecklade sig där Sverigedemokraterna skrevs upp men slapp undran granskning av deras förslag och åsikter, dels utifrån att det finns rasism i Sverige och en stort missnöje kring en mängd olika frågor.

Sverigedemokraterna kanaliserar säkerligen en massa oro kring neddragningar på släktingens äldreboende, ökande brottsstatistik och en känsla av att saker blir sämre i samhället i allmänhet.

Att ett rasistiskt parti tar plats i Sveriges riksdag visar att alla vi som tror på något annat måste jobba hårdare. Vi som vet att olika bakgrunder och perspektiv är en tillgång, vi som vet att diskriminering på arbetsmarknaden och övriga delar av samhället är ett stort problem och måste bekämpas, och vi som tror på en generös asyl- och flyktingpolitik för att det är vårt ansvar att ha just den politiken.

Jag tror att många inlägg i den politiska debatten på integrationsområdet den senaste tiden har visat vad som kommer komma. Jag tycker burkaförbud är idiotiskt, och jag tror inte på att skapa särskilda regler för särskilda personer i vårt samhälle. Det har aldrig visat sig vara en bra väg. Men det är uppenbart att integrationsfrågorna diskuterats mer, men utifrån en rasistisk utgångspunkt där det beskrivs som ett problem som ska lösas. Varför kan vi inte föra en kreativ debatt som är framåtsyftande, med en annan ingång? Till exempel: Hur kan vi göra Sverige till ett land där fler får plats och där förtryckande och diskriminerande normer och strukturer inte påverkar människors möjlighet att förverkliga sina drömmar och leva sitt liv fritt? Var är den diskussionen?

Mona sa igår att det är nu det börjar. Hon har rätt. Med ett homofobiskt, rasistiskt och sexistiskt parti i riksdagen är vi många som kommer behöva arbeta hårt. Just idag känns det tungt och det tycker jag det ska göra också, för det är ett stor slag mot öppenhet och respekt för människors olikheter. Men jag hoppas att när vi haft en dag att känna oss lite deppiga, istället tar ilskan över orättvisor i samhället och gör något konstruktivt med den. Går med i ett parti eller en organisation, till exempel.

5,7 % av rösterna inte är mer än 5,7 %. Värre saker har hänt. Nu slår vi tillbaks.

World Youth Conference i Mexico...

2010-08-24T19:20:00.002+02:00

Hela den här veckan deltar jag på World Youth Conference i Mexico (www.youth2010.org) och bloggar från www.lsurepresentanter.wordpress.com. Uppdaterar också på twitter under namnet "fndelegater". Håll utkik! Just nu är vi i slutfasen kring NGO-uttalandet som kommer levereras till beslutsfattarnas forum imorgon och senare under veckan. Det är spännande och vi verkar få igenom många bra formuleringar :)

Världens bästa Stockholm Pride

2010-08-02T17:07:00.003+02:00

Det kändes verkligen som en nystart, årets Stockholm Pride. Det hängde nog på de bekymmer som funnits i organisationen den senaste tiden, men också att parken förflyttades från Tantolunden till Sjöhistoriska. Veckan var en av de roligaste på länge och jag längtar (det är sant) faktiskt nästan redan till nästa år. Även om det såklart är skönt att det dröjer ett tag. Well.

Nu ska jag försöka sammanfatta lite av det som hänt.

Veckans lyft: nya Pridepark - nu blev det en riktig festivalstämning!

Veckans nja: regn på torsdagen...

Veckans finaste: Tusen bilder tusen ord, RFSL Ungdoms konstprojekt, hade vernissage på Pride Ung. Underbart.

Veckans roligaste: att grilla Nyamko Sabuni tillsammans med Ulrika Westerlund. Det blev lite stuns, lite skämtsamt och lite rappa repliker. Och så några besked också.

Veckans wow: partiledardebatten och vilken tyngd hbt-rörelsen och RFSL har i politiken

Veckans media: Svenska Dagbladet om Elin Grelssons märkliga kritik av hbt-rörelsen, Newsmill om transungdomars rättigheter, Aftonbladet.se om Maria Larssons ignorans, och Politikerbloggen om FP:s många bra hbt-förslag men som knappast kommer kunna genomföras, osv...

Veckans seminarier: Hbt-ungdomar och mötesplatser, hbt-ungdomar och trygghet, hbt-personer i Stockholm och folkhälsa, hbt-rörelsen och makt, sexualundervisning i skolan, trans i arbetslivet, osv osv

Veckans skifte: transpersoners livsvillkor och utmaningar bredde ut sig i media, med en seriös rapportering! Det måste vara unikt.

Veckans viktigaste: manifestationen mot Maria Larsson i Prideparaden. Starkt, bra och många ungdomar som ställde krav. (Bilder kommer i ett senare inlägg.)

Veckans svettfest: igårkväll: Rehab Vol 5. Svett, dans, och en massa fantastiska människor.

Och en slutlig reflektion:

Det finns så himla många bra människor, som gör Pride möjligt trots allt som hänt. Och många människor som sliter massvis av timmar för att göra RFSL Ungdom bättre, synligare och finare. Och så en massa fina människor som jag delar mycket med. Jag är rätt jävla ödmjuk över att få vistas i de här sammanhangen. Tack, hjärtan.

Uppdatering:

Här är några fler mediagrejer jag hittade: Expressen om hbt-ungdomars ohälsa och vårt krav på en mötesplats i varje kommun, Dagen om vår kritik mot Maria Larsson, och TV4 om transpersoners utsatthet för hatbrott.

Transungdomar exkluderas ur arbetet

2010-07-27T18:07:00.002+02:00

Pride är igång på riktigt och allt är härligt! Det är kul med så mycket människor och så många roliga grejer på gång samtidigt.

Idag skriver jag om hur transungdomar exkluderas från landvinningar för transpersoners rättigheter, på Newsmill. Läs artikeln här.

Ge oss ett Egalia i varje kommun!

2010-07-26T11:26:00.000+02:00

Idag inleds Stockholm Pride. En av många frågor som kommer diskuteras under veckan är hbtq-ungdomars ohälsa. RFSL Ungdom kräver en social mötesplats – ett Egalia – i varje kommun.

Flera rapporter det senaste året visar att hbtq-ungdomar har en större ohälsa än ungdomar i övrigt, bland annat när det gäller självmordförsök, utsatthet för sexuella övergrepp eller våld i hemmet. Insatserna för att förbättra hälsan är fortfarande mycket få.

- Alldeles för få kommuner och landsting tar sitt ansvar att se till att det finns mötesplatser för regionens hbtq-ungdomar. All forskning visar att mötesplatser är det enklaste och bästa sättet att förbättra hälsan bland hbtq-ungdomar, säger Felix König, förbundsordförande RFSL Ungdom.

I Karlstad finns en kommunal hbt-fritidsgård, B Free, och på andra platser finns mötesplatser med kortsiktig finansiering, till exempel Egalia som drivs av RFSL Stockholm.

- En mötesplats där man kan känna sig sedd, träffa andra som en själv, och få nya kompisar, kan förändra många ungas liv. Fler kommuner borde satsa på sina hbtq-ungdomar, avslutar Felix König, förbundsordförande RFSL Ungdom.

Vilka ska få delta - och vilka borde delta - på partiledardebatten nästa fredag?

2010-07-21T14:00:00.005+02:00

Jag har varit ledig några dagar och har under tiden hunnit fundera kring det här med vem som ska få delta under Stockholm Prides partiledardebatt - och vem som borde.

Stockholm Pride är en plats där personer som annars aldrig får vara i majoritet för en gångs skull kan vara det. Det handlar om att skapa trygghet och kunna vara ute i "riktiga" världen under resten av året och fixa att vara en avvikare. För vissa är det lätt, och därför behöver man inte Pride. För andra är det också lätt men man gillar festen, diskussionerna eller seminarierna. För andra är det inte alls lätt och Pride är ett andningshål.

För mig är det därför självklart att inte bjuda in ett parti med företrädare som uttalat sig på följande sätt: "Vi tycker absolut inte om den här Pridefestivalen. Homosexualitet är ett avvikande beteende, som är emot min moral. Men vi är inte för våld eller dödshot. Vi är för gamla för det, i alla fall jag." (Erik Braunerhielm (SD)), ”dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala" (Björn Söder (SD)) eller ”Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden” (SD:s partiprogram).

Men KD då? Här finns det en skillnad. Göran Hägglund är ansvarig för en stor del av politiken på hbt-området, i egenskap av socialminister. Han företräder visserligen ett parti med homofoba grenar, men han borde inse det ansvar han har som socialminister och därför delta. Det är ju klart att man som minister måste våga stå tillsvars inför en väljargrupp man osynliggjort i fyra år.

Flera debattörer har menat att det är konstigt att RFSL blir arga över att Göran Hägglund inte vill komma - "om han skulle komma skulle Pride tappa sin politiska kraft". Men det handlar inte om det, Pride kommer alltid att vara politiskt. Det handlar om att våga stå tillsvars för sin politik.

Andra debattörer menar att det är dåligt att Sverigedemokraterna inte bjuds in, i sann demokratisk anda. Det förstår jag inte hellet (läs citaten ovan). Jag kan hålla med om att det såklart i det läget hade varit bättre att konsekvent bjuda in riksdagspartier och därmed inte inkludera F! och PP. Men som Ulrika sagt vid flera tillfällen har andra partiledare sagt att man inte kommer delta i det fall Jimmie Åkesson får vara med, och därmed tycker jag att debatten är avslutad.

Mötet med Maria Larsson - och satsningar på arkitekttävlingar...

2010-07-16T15:24:00.004+02:00

I måndags träffade Ulrika och jag folkhälsominister Maria Larsson (KD). Vi ville träffa henne för att främst prata om hbt-ungdomars ohälsa. Jag förberedde ett underlag med de åtgärder som Ungdomsstyrelsen och Folkhälsoinstitutet förslagit i de rapporter de släppt om hbt-ungdomars ohälsa (såklart har inget av detta genomförts).

Jag gjorde också en liten lista över prioriterade insatser på folkhälsoområdet, som handlar om att möjliggöra satsningar eller att inkludera hbt-perspektiv i redan existerande satsningar, på följande områden:

- alkohol & drog-prevention

- sociala mötesplatser för hbtq-ungdomar

- föräldrastöd

- suicidprevention

Under alla punkter lyfte vi olika konkreta åtgärder som skulle kunna genomföras, vilka med enkla och små medel skulle kunna öka hälsan bland unga hbt-personer. Till exempel att inkludera metoder att prata med ungdomar om kön och sexualitet i föräldrautbildningar som sker lokalt. Eller att öronmärka vissa av Arvsfondens medel för särskilda satsningar på hbtq-ungdomars mötesplatser (Arvsfonden har ofta särskilda satsningar, just nu t.ex. riktat till barn).

Inga av dessa förslag fångades upp av ministern, dessvärre. Det verkar som att viljan att göra något åt situationen inte finns där överhuvudtaget, även om de inser att i vissa lägen är situationen väldigt dålig. Vi berättade om exempel på hbtq-ungdomar som har problem i sin familj, vilket Maria Larsson reagerade ganska kraftigt på. Trots det fanns det ingen vilja att prioritera frågorna, varken nu eller senare.

Det hela sätts i perspektiv när regeringen igår släppte nyheten att 50 miljoner lyses ut för arkitekttävlingar för äldreboenden. Skojar ministern? Nej, jag tror faktiskt inte det. Men tydligare än så här blir ju inte prioriteringarna.

Och...

Maria Larsson fick också en av våra Vem lyssnar?-tröjor. Hon skrattade och sa att hon kanske skulle ha på sig den :)

Mitt tal till Värmland Pride

2010-07-12T15:57:00.003+02:00

I lördags talade jag till Värmland Pride, på trappan utanför Värmlands museum. Här kommer talet jag skrivit. Och det är ju det talade ordet som gäller såklart. Hälsningen jag framförde från Nyamko Sabuni finns att läsa här.

Tack för att jag fått komma hit och får tala. Det här känns som en av de viktigaste dagarna på hela året. Jag tycker mycket om att komma hit till Karlstad.

Det finns många som vill att vi inte ska samlas här och uttrycka vår mening. De visar det på olika sätt, vissa mer aggressivt än andra. Den senaste tiden har vi fått många exempel på hur homofobi och heteronorm står sig starkt i Sverige, och varför vi ska fortsätta manifestera här år efter år.

I höst har vi flera partier som ställer upp till val som vill begränsa våra möjligheter att träffas såhär, för att ta strid för rätten att vara sig själv, oavsett kön eller sexualitet. Vissa gör det genom att hota, en del gör mindre begåvade uttalande i Nya Wermlandstidningen (gissa vem). Sen finns det en hel del partier och personer som håller med, men inte säger det utan låtsas att de står för allas möjligheter att vara sig själva.

I juni granskade P1-programmet Kaliber ett antal religiösa ungdomsorganisationer och deras syn på homosexualitet och hur man därmed behandlar homosexuella i sin egen organisation. Granskningen visade att jämlikhet och jämställdhet var långt ifrån verklig i organisationerna – trots att det är något alla ungdomsorganisationer som får statsbidrag ska jobba med. I många av organisationerna har sexualitet blivit behandlat som en åsikt – något andra ska ha möjligheter att ifrågasätta. Men när vi ifrågasätter varför gammal stinkande homofobi ska ge religiösa ungdomsorganisationer statsbidrag får vi veta att vi inskränker yttrandefriheten och religionsfriheten.

Jag blir arg över hur rasister och homofober använder yttrandefriheten för att göra världen till en sämre plats att leva i. De urvattnar begreppet yttrandefrihet och religionsfrihet. De begreppen är den största tillgången för många människorättskämpar över hela världen. Jag tycker yttrandefriheten svärtas ner av de som inte har vett att använda den i en konstruktiv riktning.

För att vi står här idag handlar om yttrandefrihet, men också mycket mer. Det handlar om att vi claimar en plats för oss att visa den vi är, vara den vi är och att vara stolta över det. Oavsett var i Sverige man bor ska man kunna vara öppen med sin identitet i skolan, på jobbet eller i familjen. Och om samhället inte vill ge oss det utrymmet kommer vi såklart att ta det, som vi gör idag och som vi gjort två år tidigare.

Vi får aldrig sluta kämpa för det vi tror på, rätten att vara sig själv. Vi som står här har tagit oss den rätten, men det finns många som inte gjort det och kanske aldrig kommer göra det. Och det är för dem som vi måste fortsätta kämpa. Genom att synas förändrar vi världen, för dem som går förbi, för dem som inte vågar gå förbi, och för de som blir kränkta i de otaliga sammanhang där homofobi visar sig.

Men låt oss vara glada över att just nu är vi i en homofob-fri zon, att vi är omgivna av fantastiska människor, nya och gamla vänner, och att vi har ett gemensamt mål. Tack för att ni har lyssnat. Kampen fortsätter.

Fantastisk Prideparad i Karlstad

2010-07-10T19:06:00.001+02:00

Uppemot 200 personer gick i Karlstads Prideparad idag - mer än tre gånger så många som tidigare år. Stämningen var verkligen på topp.

Efter paraden samlades vi i museiparken där jag, Ulrika Westerlund och Pär Wiktorsson talade. Jag framförde också en hälsning från Nyamko Sabuni. Här kommer några bilder :-)

Stärk socialtjänstens hbtq-kompetens - skadesminkningsdemo i Almedalen

2010-07-08T00:56:00.001+02:00

Bland de ungdomar som definierar sig som icke-heterosexuella (homo, bi eller osäkra) har 19,4% blivit utsatta för fysiskt våld av en vuxen i familjen. Det är ungefär dubbelt så många som bland heterosexuella ungdomar. Allt detta framgår av Ungdomsstyrelsens rapport Hon hen han som släpptes i februari 2010.

Om alla Sveriges riksdagsledamöter hade varit icke-heterosexuella hade därmed 66 stycken av dem blivit slagna av sina föräldrar. Vi tycker att det är en väldigt hög siffra. Om detta hade varit fallet hade såklart riksdag och regering agerat. Nu handlar det om oss, och ingen lyssnar.
Ofta benämns familjen som samhällets grundbult, och en garant för trygg uppväxt och välmående ungdomar. För många hbt-ungdomar skapar familjen snarare motsatsen.

Vi tycker att det är ett problem att till exempel socialminister Göran Hägglund inte erkänner den verkligheten, utan ytterligare försvårar livet och uppväxten för Sveriges hbt-ungdomar.

Vi kräver att Socialtjänsten ska finnas där i de fall när ungdomar blir slagna. För att det ska bli verklighet krävs ett kompetens- och resurslyft för alla kommuners socialtjänster. Socialtjänsten måste ha hbt-kompetens och våga ifrågasätta föräldrars normer när de skadar deras barn.

Vi kräver också en politik som speglar att familjer ser olika ut, och att inte några systematiskt exkluderas ur debatten. Hbt-ungdomar måste ingå i den politiska familjebilden och de problem samhället skapar för oss måste erkännas.

Om de vore lite operativa kanske saker skulle bli bättre

2010-07-06T09:25:00.001+02:00

Idag är jag på seminarium i regi av Folkhälsoinstitutet. Jag ställde en fråga kring hur de ser på hbt-ungdomars hälsa och vilka initiativ de tänker bör tas för att motverka den utbredda utsatthet och självdestruktivitet som är konstaterad sen tidigare.

Till svar fick jag att FHI bara vill ta fram kunskap och sen hoppas att politiker plockar upp kunskapen och gör något. "Vi är inte operativa."

Det stämmer såklart inte. FHI delar ut en massa medel för olika sorters insatser (bland annat tidigare för alkoholfria mötesplatser - de pengarna finns inte längre kvar dock...), man skickar ut Tonårsparlören till tusentals tonårsföräldrar för att förebygga tonårsfylla. Även när det handlar om arbetet mot rökning har FHI varit progressiva.

Varför är det andra saker som ska gälla för hbt-ungdomars hälsa? Om den ansvariga myndigheten skulle vara lite operativ kanske en positiv utveckling kunna ske.

Vi kommer fortsätta påverka FHI för att de ska ta sitt ansvar och agera för hbt-ungdomars livsvillkor och hälsa blir bättre.

De religiösa organisationerna får behålla bidragen

2010-07-05T17:32:00.001+02:00

Idag rapporterar P3 Nyheter att de religiösa ungdomsorganisationerna som P1:s Kaliber granskat får behålla sina statliga bidrag. Trots att företrädare uttalat att det inte skulle gå att vara öppet homosexuell i organisationen, eller att man genomför disciplinära samtal med öppet homosexuella medlemmar.

Ungdomsstyrelsen väger alltså inte in att kunna vara öppen med sin sexuella läggning i något som ingår i demokratins grundprinciper, och tycker inte heller att högsta ledningen i de olika organisationernas uttalanden i nationell radio räknas som organisationens principiella ståndpunkt.

Detta är ett svek mot alla de medlemmar som blivit utsatta för kränkningar, och mot alla de som inte vågar vara öppna med den de är.

Läs artikeln här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3834194

Unga påverkar FN

2010-06-26T08:53:00.000+02:00

I helgen är jag på plats i Utrecht i Nederländerna, där jag träffar andra europeiska ungdomsdelegater till FNs generalförsamling. På plats finns också personer som arbetar med internationell ungdomslobbying i olika nationella landsråd. Igårkväll bloggade jag i LSUs FN- och EU-representantblogg (www.lsurepresentanter.wordpress.com).

Samtidigt såg jag igår intervjun i Nya Wermlandstidningen om Sverigedemokraterna i Karlstads homofoba uttalanden. Du kan läsa intervjun här: http://nwt.se/karlstad/article730064.ece

Jag är nöjd med utfallet.

Att SD är hbt-vänliga är givetvis en lögn

2010-06-24T12:13:00.002+02:00

I dagens NWT berättar man om vad som hänt i kölvattnet till hoten som riktades mot RFSL Ungdom Karlstad i förra veckan.

Gruppledarna för sju partier i kommunfullmäktige har gjort ett gemensamt uttalande till stöd för Pride, där man gör klart att hot är något oacceptabelt i Karlstad och att alla människors lika rättigheter ska värnas.

Tyvärr är inte hela kommunfullmäktige eniga i sitt stöd. Erik Braunerhielm, som sitter i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, tydliggör i NWT att Pridefestivalen går emot hans moral, att homosexualitet är ett avvikande beteende och att "vi [Sverigedemokraterna] tycker absolut inte om den här Pridefestivalen". Så långt är det väl inte så märkligt, att Sverigedemokraterna är homofober är såklart inget nytt, oavsett Jimmie Åkessons dynga i Aftonbladet om hur de gjort upp med sitt bögknackande förflutna.

Det som sticker ut i intervjun är Braunerhielms syn på dödshoten som riktats mot RFSL Ungdom Karlstad. Han säger att SD inte är för dödshot och våld (men medger att det är klart att deras inställning till Pride kan piska upp en homofobisk stämning) - och han avslutar med att säga att "vi är för gamla för det, iallafall jag".

Vad är det för demokratisyn? Att den enda skälet till att Braunerhielm inte är ute och hotar och slåss handlar om hans ålder? Det finns alltså inga moraliska problem med att försöka tysta sina meningsmotståndare med våld?

Att SD skulle vara hbt-vänliga är såklart en lögn och Braunerhielm visar det tydligt.

Att räkna hem en lobbyingseger

2010-06-18T13:40:00.003+02:00

På Newsmill skriver Nyamko Sabuni om att Regeringen satsar pengar för att skapa mötesplatser för hbt-ungdomar, som en uppföljning av Ungdomsstyrelsens rapport Hon hen han. Satsningen avser att ta fram metoder för att göra redan existerande ungdomsverksamheter mer välkomnande för hbt-ungdomar. Det är något vi påpekat och arbetat för en längre tid och jag är glad att Sabuni ser behovet och gör något åt det.

Tyvärr är det inte nog. I Stockholm finns Egalia, en fritidsverksamhet som riktar sig till unga hbt-personer. Egalia drivs av RFSL Stockholm och kämpar för sin finansiering och får kortsiktiga besked. En sådan situation är ohållbar. Den verksamhet vi i RFSL Ungdom bedriver, som lägret för unga transpersoner som börjar idag, är också projektfinansierad och vi vet inte om vi kommer kunna skapa den unika mötesplatsen nästa år när projektfinansieringen är slut. Samma sak gäller för verksamheter i Malmö och Göteborg. En av få varaktiga verksamheter i Sverige är den kommunala verksamheten B Free i Karlstad. Vi behöver få kommunerna att stå för verksamheterna på lång sikt och då måste Nyamko Sabuni ställa krav och utöva påtryckningar.

Vi måste också utbilda fritidsledare, lärare, skolpersonal och vårdpersonal för ett garanterat bra bemötande. På vissa platser sker det idag men inte i den omfattning som behövs för att möta de katastrofala ohälsotalen i gruppen.

Sist men inte minst behöver ett helhetsgrepp kring frågorna tas på Folkhälsoinstitutet. I dagsläget sker i praktik inga insatser från verket som arbetar för Sveriges folks hälsa. För mig är det obegripligt hur en myndighet och ett departement (Göran Hägglunds...) inte kan tycka att det är relevant att inkludera hbt-ungdomar i alkohol- och drogpreventionen, suicidpreventionen eller genom att anslå särskilda medel för insatser i gruppen. Det är verkligen skamligt. Man undrar ju om hbt-ungdomar inte räknas in i gruppen "folk"?

Ecce Homo i Rosenbad

2010-06-16T18:09:00.000+02:00

Idag var jag på Rosenbad för att bevittna när Elisabet Ohlsson Wallins Nattvarden avtäcktes i Birgitta Ohlssons arbetsrum. På plats var ministern, konstnären och ett antal andra.

Det är ett viktigt ställningstagande från Birgitta, bland annat eftersom hon såklart tar emot internationella dignitärer till sitt rum - hon funderade själv på hur det blir när Vatikanens representanter kommer.

Efter avtäckningen sprang jag in i Nyamko Sabuni och vi växlade några ord kring Kalibers granskning och vilka konsekvenser den kan få. Det blir nog något vi får anledning att återkomma till när Ungdomsstyrelsens utredning är klar.

Personer värda att beundra

2010-06-15T19:09:00.001+02:00

Idag har jag varit i Karlstad. Efter beskedet i söndags att delar av RFSL Ungdom Karlstad fått motta hot över telefon för att förmå dem ställa in Värmland Pride i sommar, drog vi såklart igång krisapparaten. Det kändes väldigt bra att kunna åka till Karlstad för att träffa Manitza och alla andra.

Vi kan aldrig låta personer som hotar om våld bestämma vad vi ska göra. Att personer reagerar på Värmland Pride visar bara att det är viktigt. För två år sedan skrev jag ett liknande blogginlägg ungefär vid samma tid på året, när liknande hot riktats mot RFSL Ungdom Karlstad. Då blev det bråk, och polisen grep ungefär 10 personer.

Vi har många anledningar att sluta upp den 10 juli för att visa vårt stöd för Värmlands hbt-personer. Om inte annat som en hyllning till alla aktivister i RFSL Ungdom Karlstad och RFSL Värmland som trotsar hot och hat, och tar hand om varandra. Det har varit helt fantastiskt att se idag. Och de är värda vår beundran.

Jag medverkade under dagen i P4 Värmland. Läs även vårt och RFSLs pressmeddelande. Det kommer även artikel i morgondagens Nya Wermlands-Tidningen.

Debatten fortsätter

2010-06-10T14:36:00.002+02:00

Idag skriver Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, och jag på Politikerbloggen om granskningen av några av de religiösa ungdomsorganisationerna. Läs artikeln här.

Idag läste jag också att en kristdemokratisk politiker tydligen JO-anmält det faktum att Ungdomsstyrelsen ska granska organisationerna. Man vill alltså inte ha någon styrning av bidragen?

Kalibers granskning

2010-06-07T22:12:00.000+02:00

Igår sändes Kalibers granskning av religiösa ungdomsorganisationers inställning till hbt-personer. Fem av dem uttalade sig på ett sätt som inneburit att Ungdomsstyrelsen gör en särskild granskning av deras bidrag.

Jag tycker det är bra att Ungdomsstyrelsen reagerar. Om organisationerna står för det som företrädarna sagt - vilket de då rimligtvis gör eftersom de sagt det i nationell radio - bryter deras organisationer mot kravet på att ställa upp på demokratins principer. Därmed bör det få konsekvenser för vilka bidrag som ges.

Jag utgår ifrån att Ungdomsstyrelsen står på sig och låter uttalandena få konsekvenser.

Men: låt oss komma ihåg att de organisationerna inte representerar alla religiösa ungdomsorganisationer. På fredag ska jag träffa Johan Nilsson som är ordförande i equmenia. Johan hörde av sig så fort programmet sänts och vi ska prata om våra tankar kring det. Jag ser mycket fram emot det.

På www.svt.se/debatt hittar du min debattartikel där jag tydliggör RFSL Ungdoms ståndpunkt.

Release av antologi om normkritisk pedagogik

2010-05-18T18:18:00.001+02:00

Idag släpps antologin Normkritisk pedagogik. Det känns häftigt. Vi tar med antologin flera steg framåt i utvecklingen. Vi gör något nytt.

Det är en massa fantastiska författare som står bakom, med Frida och Janne som redaktörer. Jag är fantastiskt glad att den äntligen är klar, och att RFSL Ungdom är en av många aktörer som bidragit till att den blivit av.

HBT-festivalen i Göteborg - seminarium om HBT i Östeuropa

2010-05-13T14:06:00.001+02:00

I panelen sitter bland andra nyvalda förbundsordföranden Ulrika Westerlund och Hans Linde, riksdagsledamot för V.

Just nu pratas det om Baltic Pride i Vilnius. Senare idag (kl 17) ska jag fråga ut Ulrika och Kaj Heino, ledamot i RFSL-styrelsen, om vilka frågor RFSL ska jobba med framöver.

Namnlagskommittén - snart börjar arbetet

2010-05-11T11:45:00.002+02:00

Igår fick jag hem handlingar inför ett mycket spännande uppdrag. Till namnlagskommittén har samtliga partier fått ett antal platser, och Miljöpartiet har gett sin plats till mig för att representera en av de grupper som påverkas av namnlagen. Det är inte första gången Miljöpartiet låter en frivilligorganisation finnas representerad i en parlamentarisk utredning:

Artikel från K Online, fredagen den 18 mars 2005
Miljöpartiet ger RFSL plats i utredning
RFSL:s kongress i Sundsvall har nu inletts. Det mest uppseendeväckande hittills är att Yvonne Ruwaida meddelat att miljöpartiet ger sin plats i utredningen om könsneutralt äktenskap till RFSL.

Invigningen av RFSL:s kongress i Sundsvall bjöd delegaterna på en del överraskningar. Invigningstalare Yvonne Ruwaidas förklaring att miljöpartiet avstår sin plats i utredningen om könsneutralt äktenskap till Mikael Björk Blomqvist, förbundsordförande i RFSL Ungdom, var dagens största hbt-händelse.

Cecilia Duijts-Lindahl & Lars Jonsson

Jag ser mycket fram emot arbetet, som kommer sträcka sig ända fram till 2013. Den viktigaste frågan att kämpa för kommer såklart vara att det inte ska finnas några kopplingar mellan ens juridiska kön och vilket namn man får ta. Det har ju blivit praxis genom domstolsbeslut under 2009, men det handlar om tillämpning av lagen. Därför kommer det vara viktigt att säkerställa att inga förändringar sker för att vrida tillbaks klockan.

Idag får dessutom inte transungdomar som är under 18 byta sitt namn till ett s.k. könskonträrt namn, ens om de har sin vårdnadshavares godkännande. Det är orimligt och måste ändras.

Ny förbundsordförande för RFSL

2010-05-08T17:29:00.001+02:00

Alldeles nyss valdes Ulrika Westerlund till ordförande för RFSL. Det kommer bli helt fantastiskt.

Nu ska vi välja vice ordförande. Det finns två kandidater. Spänningen är olidlig.

Birgitta och HBT i EU

2010-05-03T18:28:00.001+02:00

I helgen är det Baltic Pride - som i år kommer vara i Vilnius. HBT-personer i Litauen lever ett liv fullt av ifrågasättanden. Parader och andra HBT-arrangemang har mött mycket motstånd, men i år verkar den bli av. Mycket hänger säkert på att Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson kommer vara där och hålla invigningstalet. Internationell press är viktigt och där har svenska ministrars närvaro (Billström, Malmström, Sabuni och nu Ohlsson har deltagit på liknande arrangemang i sina ministerroller.

Just nu lyssnar jag på Birgitta på ett seminarium hos RFSU Stockholm.

Jag läste en debattartikel, blev irriterad och skrev ett svar

2010-04-22T22:54:00.003+02:00

Och svaret hittar ni här.

Det var en replik på en artikel av Charlie Weimers, ordförande i KDU, som handlade om hur de var ett bra politiskt alternativ för Sveriges familjer. Vilket han såklart har rätt i om man köper KD:s normativa familjesyn som inte inkluderar varken extramammor eller extrapappor. Och helst inte mammor eller pappor som försvinner ur bilden. Och helst inte något annat som inte passar in i mallen om hur en traditionell familj ser ut.

Det är ju inte så konstigt att KD lever ett förtvinande opinionsmässigt liv i treprocentsklassen när de driver en familjepolitik som inkluderar så få. Inte så himla smart att göra den till sin huvudfråga, tänker jag, men visst. Jag diskuterar den gärna.

Mitt tal till kongressen

2010-03-29T16:56:00.000+02:00

Äntligen samlades vi till kongress igen!

I torsdags satt jag och funderade på vad jag skulle prata om, och lyssnade på The Ark. Under kvällen fylldes magen upp av det där särskilda pirret jag alltid känner när kongressen närmar sig. En kombination av förväntan, glädje och sen lite skräck också. Arrangören i en undrar ju om allt kommer gå i lås.

På plats i Hallsberg övergick känslan till det patenterade rosa fluffet, och det har bestått under hela helgen. Det rosa fluffet säger mig att vi hör ihop, att vi har roligt, och att vi kommer åka från Hallsberg med en magisk trötthetskänsla som säger att vi gjort något bra samtidigt som vi haft roligt.

För ett år sen vi samlades i Stockholm. Den kongressen antog vi ett principprogram, som var ett viktigt steg för oss som organisation. Kongressen var historisk. Den här kongressen är kanske inte historisk på samma sätt, men det gör den inte mindre viktig. Vi har debatterat många viktiga frågor.

Kongressen utgör ju både ett avslut och en start. Vi avslutar 2009 och börjar ett nytt år, som vi inte vet vart det kommer ta oss. Många av mina vänner pratade om 2009 som ett skit-år. För egen del är det svårt att beskriva det året i ord, men jag tänker på det som ett maxat år. Året som en massa galna saker, både bra och dåliga, hände. I RFSL Ungdom expanderade vi, och blev mycket mer stabila. 2009 var det år som mest saker hänt i RFSL Ungdom. Hittills – för 2010 kommer säkert bli ännu mer maxat.

Vi kan nu lägga det som varit trassligt bakom oss och titta framåt. Och vi kan göra det som vi samlas för att göra: förändra världen. För världen behöver verkligen förändras.

Vi måste komma ihåg att anledningen till att vi samlas här inte bara är för att vi gillar varandras sällskap. Vi är många som möter en hbtq-fobisk och heteronormativ omgivning. Och det finns många som aldrig skulle våga komma till en plats som RFSL Ungdom – för att det helt enkelt inte går. Vi har inte våra kongresser bara för att ha dem, vi har dem för att ta hand om oss och varandra, och att skapa en plats för alla de som aldrig skulle våga komma hit – och de ungdomarna finns i Hallsberg, Örebro, Enköping, Stockholm, Malmö, Göteborg, Hjo, Ulricehamn, Älvsbyn, Jokkmokk, Älmhult, Kalmar, Lund och på tusen platser till i hela landet.

Jag känner en enorm frustration över att personer som sitter på makt vägrar göra något. Göran Hägglund och Maria Larsson verkar ha en helt okontrollerbar rädsla för oss och andra som är normbrytare, att dem inte ens vågar tänka på vad det innebär att vara en del av en annan sorts gemenskap än den heteronormativa. Jag tycker egentligen väldigt synd om dem, men tyvärr påverkar deras attityder och inställningar oss.

Det enda som görs på Folkhälsoinstitutet är att skriva rapporter om hur dåligt vi mår. De genomför själva aldrig några av de åtgärder de själva föreslår att de borde genomföra. När de som bestämmer inte lyssnar på vår verklighet måste vi skrika högre och vara riktigt förbannat obekväma – och det kan vi vara. Vi måste fortsätta med det, inte bara för att vi har rätt, utan för att vi också kan höja rösten för andra än oss själva.

Jag tycker att vår sjunde ordinarie verklighetskongress har andats hopp, och det ska den verkligen göra också. Vi är många som gör många saker, och vi är många som gör RFSL Ungdom till det är idag – såhär lite drygt tio år efter att några ungdomar i RFSL valde att bilda en ungdomsavdelning.

Tack världens bästa personal som är engagerade i allt ifrån femidomer till konstaktivism och som genomför projekt om trans, säkrare sex, heder, konst, hatbrott, normer, sexsäljande och en himla massa material.

Tack världens bästa Gustaf Hedman för att du vet exakt vad som behöver prioriteras när, och går in i varje läge med ett imponerande lugn.

Tack världens bästa Therese Skoug för att du ännu en gång visat vilket geni du är.

Tack världens bästa aktivister som varit på URIX, Stockholm Pride, HBT-festivalen i Göteborg, Regnbågsfestivalen, Almedalen, IDAHO, Världaidsdagen, Peace and love, Hultsfred och en massa andra grejer.

Tack världens bästa valberedning som axlat uppdraget i motvind och medvind.

Tack världens bästa förbundsstyrelse som skrattat, gråtit, gjort och ätit tacos, diskuterat stora och små frågor om vartannat, varit på Gröna Lund och slutligen visat upp imponerade produktivitet och professionalism.

Tack världens bästa distrikt: RFSL Ungdom Karlstad som är fantastiska på skolinformation, RFSL Ungdom Nord som varje år gör världens nordligaste Pridefestival, RFSL Ungdom Stockholm som briljerar på till exempel Tystnadsdagen varje år, RFSL Ungdom Jönköping som kanske inte förstår hur bra den sociala verksamheten de bedriver egentligen är, RFSL Ungdom Göteborg som bar fanan högt längst fram i Göteborgs parad förra året, RFSL Ungdom Malmö som stått stadigt när en avdelning skakat, RFSL Ungdom Borås som visar hur en bomb i lokalerna kan stärka istället för att splittra, RFSL Ungdom Örebro som har världens bästa Bubbel, RFSL Ungdom Östergötland som visar hur ett samarbete med avdelningar kan se ut, och också tack till aktivister i Gävle, Gnarp, Skövde, Falun, Stenungsund och Kalmar och alla andra platser.

Jag tror att våra fiender skakar i sina moonboots.

Med de orden förklarar jag RFSL Ungdoms kongress 2010 för avslutad.

Forum Syd om RFSL Ungdoms Ugandaprojekt

2010-03-16T09:49:00.001+01:00

Igår bloggade Heidi Huusko, som jobbar på Forum Syd, om vårt projekt Crossing Borders. Läs det här.

Spännande dagar

2010-03-11T22:03:00.000+01:00

Äntligen börjar kongressförhandlingarna ta form. Prel-schema är lagt, handlingarna börjar bli klara och dessutom är bokslut klart, och snart underskrivet även av revisorerna. Det känns strålande, dels för det är klart men också för att nu finns det då tid för annat.

Idag har gustaf och jag träffat vår auktoriserade revisor, och så hann jag med en lunch med camilla från SFQ också. Alltid trevligt. Nu har jag simmat och tänkte läsa lite inför morgondagen.

Jag ska ha ett överlämningsmöte med Linda Wallberg som var FN-delegat förra året. Ska passa på att bolla en del kring hur man kan lägga upp året.

Sen ska jag också luncha med fantastiska Martina från RKUF, det är alltid fab. Jag tror det blir indiskt :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kongress, kongress, kongress

2010-02-18T10:01:00.000+01:00

Om februari är en maxad månad kommer mars också vara det. RFSL ungdoms kongress hålls i Hallsberg sista helgen i mars. Min del i det hela är att fixa med inbjudningar till gäster, att kommunicera med kommunen, och att planera för våra påverkanstorg.

Just nu går tankarna kring att få till ett mellanting mellan traditionell kongress och påverkanstorgskongress.

Vi får se hur det går.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kanske det händer något den här gången?

2010-02-17T09:43:00.000+01:00

Igår var vi på departementet och träffade Nyamko Sabuni. Deltog gjorde även folk från Social- och Justitiedepartementet. Vi pratade om vår rapport Effekter av heteronormen, och fokuserade mycket på åtgärder, som:
- fler sociala mötesplatser
- mer press på kommunerna att bedriva inkluderande ungdomsverksamheter
- tydligare riktlinjer till sociala myndigheter i fråga om hbt-kompetens, och
- VAR finns hbt-perspektivet i folkhälsoarbetet?!

Vi fick gehör för många konkreta åtgärdsförslag och jag utgår ifrån att detta fångas upp senare under våren.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Februari = maxad månad!

2010-02-15T09:09:00.000+01:00

Det är rätt fullt upp i februari månad, som det ska vara. Arbete inför vår kongress i slutet av mars blandas med en hel del annat. Summera 2009, starta igång arbete 2010 och såklart frågan om HBT-ungdomars hälsa som minst sagt är aktuell.

Vi släppte rapport i december, Ungdomsstyrelsen i förra veckan. All forskning säger att sociala mötesplatser är viktigast. Det är dags att skrida till handling.

Det är några av de saker jag, Gustaf Hedman (verksamhetschef) och Anna Ahlin (rapportförfattare) kommer säga när vi träffat Nyamko Sabuni imorgon.

Efter det senaste halvårets rapporter och mediala genomslag i frågan hoppas jag att departementet och ministern tänkt ut vad de vill. Siffrorna är inte nya längre.

Våld i hemmet vanligt bland hbt-ungdomar

2010-02-10T13:32:00.000+01:00

Idag släpps Ungdomsstyrelsens utredning om hbt-ungdomars hälsosituation. Rapporten visar många alarmerande siffror, bland annat har var femte hbt-ungdom blivit utsatt för våld i hemmet, och hälften har blivit utsatta för kränkande behandling de senaste tre månaderna. Nu krävs åtgärder inom skolområdet, socialtjänsten och folkhälsopolitiken.

- Inte ens hemmet är en trygg miljö för hbt-ungdomar, säger RFSL Ungdoms förbundsordförande Felix König. Det visar ännu mer på vikten av att samhället, genom skola och myndigheter, tar sitt ansvar.

RFSL Ungdom har sedan tidigare krävt bättre hbt-kompetens inom socialtjänsten, insatser för alkohol- och drogpreventivt arbete i hbt-gruppen, satsningar för fler sociala mötesplatser och stärkt kompetens bland främst skolpersonal. All statistik visar att hbt-ungdomar ofta saknar ett socialt stöd som är viktigt för en god hälsa, och att trakasserier ofta sker i skolmiljön.

- Regeringen måste ta sitt ansvar för att se till att åtgärder sätts in. Det behövs medel för mer social verksamhet för hbt-ungdomar, och bättre kompetens bland lärare i skolan. Den här typen av siffror måste följas upp med åtgärder av de som är ansvariga, avslutar Felix König.

För mer information, kontakta:

Felix König, förbundsordförande RFSL Ungdom 0707-664 664 alt. felix@rfslungdom.se

RFSL Ungdom gjorde en undersökning under hösten 2009 där över 3000 hbt-ungdomar i åldern 15-25 svarade. Av respondenterna hade 57 % blivit utsatta för sexuella övergrepp, och den generella självkänslan var betydligt lägre än bland andra ungdomar. Ladda ner rapporten Effekter av heteronormen på www.rfslungdom.se/effekter-av-heteronormen

Bra ledare i Aftonbladet

2010-02-07T22:05:00.002+01:00

Åsa skriver en bra ledare i Aftonbladet idag.

Nu till veckan kommer Ungdomsstyrelsens utredning om hbt-ungdomars hälsa släppas. Det kommer bli spännande att se vad resultaten är, men ännu mer intressant: kommer regeringen skjuta till pengar för att genomföra de åtgärder som Ungdomsstyrelsen kommer föreslå?

Skolgång ett högriskprojekt för hbt-ungdomar

2010-02-03T10:31:00.000+01:00

Skolinspektionen har granskat 50 skolors arbete för likabehandling och mot trakasserier. Åtta av tio skolor saknar likabehandlingsplan, som lagen kräver att de ska ha. Vid flera skolor säger elever och lärare att det skulle vara svårt att avvika från normen, till exempel genom att vara homosexuell.

- Det är allvarligt att så få skolor tar sitt uppdrag på allvar. Säkerhet borde vara en självklarhet genom hela skolgången, oavsett sexualitet och könsidentitet, säger RFSL Ungdoms ordförande Felix König.

Ett stort antal rapporter visar att unga hbt-personer ofta mår sämre än andra ungdomar, och att många har ett stort behov av stöd från lärare och annan skolpersonal i sin identitet. RFSL Ungdom genomförde under hösten 2009 en undersökning på hbt-communityt Qruiser.com, med över 3000 respondenter. Av de 15-18-åringar som blivit utsatta för hot har hela 57 % blivit utsatta i skolan.

- Skolan är ett högriskprojekt för hbt-ungdomar, trots löpande larmrapporter om utsatthet. Skolverket och regeringen behöver tillsätta medel för kompetensutveckling av lärare och bättre stöd till utsatta ungdomar, avslutar Felix König.

RFSL Ungdoms rapport Effekter av heteronormen finns att ladda ned på www.rfslungdom.se

För mer information:
RFSL Ungdoms förbundsordförande Felix König
0707-664 664 alternativt felix@rfslungdom.se

Helt klart bästa sättet att börja ett år på

2010-01-12T20:18:00.000+01:00

Jag är på semester i två veckor i värmen. Helt fantastiskt härligt att slippa två veckors snö och mörker, och: det här får nog bli tradition tror jag.

Jag är i fart och slag igen nästa onsdag, och även om semester är fint och bra på alla sätt och vis rycker det såklart i fingrarna efter att dra igång med vårens arbete och utmaningar.

Men först: några dagar till på stranden vid Röda havet :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag kandiderar om

2010-01-02T16:42:00.003+01:00

Idag har jag mailat till RFSL Ungdoms valberedning och berättat vad jag tycker är viktigt för organisationen och vad jag har för tankar inför kommande verksamhetsår.

Jag har tänkt på några olika saker när jag funderat på vad 2010 kommer betyda.

I år har vi en unik chans att lyfta hbt-ungdomars livsvillkor på i ett bredare politisk sammanhang än någon gång tidigare. Det är valår och i början av året presenteras en statlig utredning av hälsosituationen. Vi behöver pusha och föra fram våra krav - för det är nu chansen finns.

Vi har också inlett viktiga och spännande processer kring förutsättningarna för lokalt och internationellt arbete inom organisationen, det kommer vara viktigt att fortsätta det arbetet.

Vi är fler än någonsin! Vi lyckades 2009 bli 1002 bidragsgrundande medlemmar, fler än någon gång förut. Det är en trend vi behöver bygga vidare på, och vi har alla chanser att göra det.

Det känns att RFSL Ungdom är en organisation som fortsätter växa och påverkar verkligheten för fler och fler, och atmosfären i organisationen är väldigt inspirerande. Det gör att ordförandeuppdraget är det roligaste och mest utmanande jag någonsin har gjort, och det gör givetvis att jag vill sitta ett år till (det skulle isåfall bli mitt tredje) om jag får medlemmarnas förtroende.

IGLYO General Assembly

2009-12-14T14:58:00.002+01:00

Så är jag tillbaks i Stockholm igen efter vårt internationella paraply IGLYO:s generalförsamling i Edinburgh. Vi lyckades få igenom många av de saker vi hoppades på, och har pushat IGLYO i en mer normkritisk och transfokuserad inriktning, vilket såklart känns bra.

Vår kandidat till styrelsen, Jazz Munteanu, blev invald med god marginal. Och jag blev invald i Financial Control Committee - dvs typ verksamhetsrevisor. Det känns jätteroligt.

Nu är jag tillbaks på kontoret efter att ha sovit en liten sväng under förmiddagen. Redo för en intensiv och produktiv sista vecka innan julledigheten.

Iglyo, stadgar och nytt Arvsfondsprojekt

2009-12-11T11:59:00.000+01:00

Vilken fantastisk stad! Och vilka fantastiska människor. Vi är här från Sverige, Norge, Armenien, Kroatien, Turkiet, Libanon och en massa andra länder.

Det är enormt inspirerande att möta andra och se att hbt-rörelsen växer och växer. Aktivismen växer i alla delar av världen och vi förändrar så många människors liv - och det inkluderar våra egna.

Den här rörelsen samlar några av de finaste och skarpaste aktivister jag någonsin träffat.

Just nu är jag med i stadgegruppen - det är mycket som ska justeras - men vi gör såklart mycket andra roliga saker.

Dessutom har vi precis fått beskedet att vårt Hbtq och heder-projekt precis blivit beviljat av Allmänna arvsfonden. Vi och AlmaEuropa kommer uträtta stordåd de kommande tre åren. Jag är väldigt glad just nu :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Årsmöte för IGLYO

2009-12-09T10:44:00.000+01:00

Jag är just nu påväg till årsmötet för IGLYO, som är det internationella paraplyet för HBT-ungdoms och studentorganisationer. Årsmötet kommer vara det största hittills -det är en organisation som växer i inflytande, medlemsorganisationer och pengar. Det är en utveckling som varit inspirerande att följa, sedan första mötet med IGLYO 2006.

I år åker jag med ett tydligt mål -Jasmina Munteanu från oss kandiderar till styrelsen och jag ska jobba för att få henne invald.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Effekter av heteronormen

2009-12-02T22:52:00.003+01:00

Idag släppte vi vår senaste rapport, Effekter av heteronormen. Den baseras på drygt 3000 enkätsvar på sajten Qruiser.com, där hbt-ungdomar i åldrarna 15-25 svarat på frågor om hälsa, sexuella övergrepp, sexuell gränssättning och hatbrott.

Många hbt-ungdomar mår bra, och med stöd från familj och vänner behöver inte en hbt-identitet innebära mer svårigheter än något annat. Men samtidigt är hbt-ungdomar överrepresenterade när det gäller att ta emot ersättning för sex (9% av killarna i vår studie), att bli utsatt för sexuella övergrepp (57% av alla svarande i vår studie) och när det gäller rädsla att gå ut (32% i vår studie).

Nu krävs åtgärder. Det behövs satsningar för att möta ohälsan, och chansen kommer nu i januari när Ungdomsstyrelsen presenterar sitt stora utredning om hbt-ungdomars hälsa. Regeringen har chansen att agera, och att inte skjuta ifrån sig ansvaret. Det minsta man kan göra är att ta initiativ till nationell samling för de som jobbar med frågorna på lokal och regional nivå.

Uppmärksamheten kring rapporten har vart förhållandevis stor. Jag har ett debattinlägg på QX.se (och samma på Newsmill), blir intervjuad i P3Nyheter och TV4-nyheterna. Här är vårt pressmeddelande. Och här är såklart själva rapporten. Den har redan laddats ned 79 gånger såg jag, kul!

Och vad hände sen?

2009-11-24T23:13:00.003+01:00

Hur gick det sen hos Aschberg? Jo rätt bra, jag är nöjd. Lite märkligt att i livs levande form träffa människor som tycker att folk som har sex på internet eller bastuklubb är "störda i sin sexualitet" dock.

Jag tänker inte ge något längre referat utan hänvisar till Gustav Almestad som skriver fint här. Tack!

Update: Jag noterar att moraltanten EvaEmmas profilbild på Facebook visar ett fontänbad med uppknäppt skjorta. Det borde väl räknas som sex på nätet tycker jag.

Kolla på mig ikväll...

2009-11-24T20:34:00.000+01:00

om du har TV8. Jag är med i Aschberg som börjar om en halvtimme. Det ska handla om sex på internet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

På årsmötet för LSU

2009-11-21T11:35:00.000+01:00

Idag har LSU, landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, årsmöte i Stockholm. Jag är ombud för RFSL Ungdom och ser fram emot diskussioner och val under eftermiddagen och morgondagen.