09-nätverkets mingel

Magnus betnér på plats...

I almedalen

Lyssnar just nu på säpo-chefen. Det är varmt.

Spexig sommar!

Ska snart stänga av datorn och bli helt ledig. Kopplar ner och kopplar av i ungefär en vecka. Ska bli skönt.

Jag är tillbaks på kontoret 26 juni och har då några intensiva dagar innan jag far till Visby för Almedalsveckan. Hoppas vi ses där, eller någon annanstans.

Trevlig sommar :)

En helt underbar helg i Sundsvall

Jag sitter just nu på tåget på väg hem från Röda korsets ungdomsförbunds årsmöte i Sundsvall. Det har vart en fantastisk upplevelse!

Att sitta som mötesordförande kan vara något av det roligaste jag gjort! Det är något med kombinationen av att leda så många människor genom en process, att behöva vrida och vända på beslutsordningar och att samtidigt agera DJ på ombudens låt-yrkanden som skapar en väldigt speciell upplevelse. Det var också väldigt roligt att få möjlighet att hålla ett hälsningsanförande till årsmötet också, och byta hatt en liten stund. Talarstolen lockar ju alltid... :)

RKUF är en mycket inspirerande organisation, och jag är verkligen glad att jag fått chansen att få lära känna organisationen lite bättre. Många av de sociala verksamheterna är väldigt imponerande, och det är tydligt att de lokalt aktiva har ett tydligt och klart mål med sitt engagemang: förändra vardagen för de som av olika anledningar har det tufft. Att möta den ambitionen är väldigt stort och inspirerar mig!

Och RKUF består verkligen av fantastiska människor. Så många perspektiv, så många idéer och så fantastiskt bra på så många sätt!

Martina har nu tagit över som ordförande för organisationen vilket jag tycker känns roligt, ska bli kul att lära känna henne i en ny roll (vi har ju suttit i Urix-styrelsen tillsammans i ett år).

Och det bästa med årsmöten är såklart presidiekollegan. Katarina Bivald är helt fantastisk, men det är ju ingen nyhet egentligen :)

Felix, skägget och scarfen på Sundsvalls station.

Grattis Egalia och tack Miljöpartiet!

Yvonne Ruwaida har beslutat skänka 100000 kronor till Egalia via Grön Fond. Detta gör att Egalia kan hålla öppet året ut. Detta är mycket viktigt för verksamheten och ger några fler månaders respit för att få in pengarna för att kunna permanenta verksamheten.

Organisatons- och föreningsutskottet i Stockholms stad fattar beslut om Egalia 16 juni. Vi får hoppas den borgerliga majoriteten följer det gröna exemplet.

Mer om Egalia hittar ni här, här, här och här.

Hbt-frågor behövs i EU!

Publicerad i tidningen Arbetaren 20 maj.

De senaste åren har en europeisk hbt-rörelse växt sig starkare. Ingen har undgått hur budskapen om hur Prideparader förbjudits i Moskva, Vilnius, Krakow, Riga, Chisinau och många andra städer i Östeuropa. Att parader förbjuds är paradoxalt nog ett tecken på att arbetet intensifieras för allas lika rättigheter. I fler och fler länder finns det en organisering för hbt-personers rättigheter, och en rörelse som ställer krav. Från väst riktas stöd i form av pengar och representation, för att sätta press via våra kanaler. Och söndag den 7 juni går Sverige till val. Ett val där valrörelsen knappt börjat – kommer den ens att hinna börja innan valdagen?

Valet till Europaparlamentet behandlas av allmänhet, medier och politiker som om resultatet inte gör någon skillnad. Och på vissa sätt stämmer det: de svenska parlamentarikerna agerar i stort rätt likt varandra, oavsett parti, i Bryssel och Strasbourg. Men det gör inte valet oviktigt – de beslut som fattas i parlamentet påverkar oss i stor utsträckning.

Under maj har flera bakslag skett i Europa. I början av månaden misshandlades RFSL:s förbundsordförande Sören Juvas i Moldaviens huvudstad Chisinau. Juvas var där för att delta i och stödja Moldaviens Pridefirande och misshandlades antagligen av moldavisk civilpolis eller av personer instruerade av polisen. I Riga hölls i söndags en parad i samband med Internationella dagen mot homofobi – IDAHO. Kommunstyrelsen i Riga förbjöd först paraden och dess öde fick avgöras i domstol. I Kiev, Ukraina, skulle en Pridefestival hållas samma helg och där förbjöd en lokal domstol den.

Som så ofta i sammanhang som rör homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter hänvisas det till den allmänna moralen och ordningen. Samtidigt trakasseras och förföljs lokala hbt-organisationer och aktivister. Men det värsta exemplet i Europa är nog ändå Moskva. Där har Pridefiranden föregåtts av förbud, våldsamheter och olaga frihetsberövande av hbt-aktivister. Nu i lördags greps ett fyrtiotal aktivister av kravallpolis i samband med en hbt-manifestation på Moskvas gator. Från västeuropeiska hbt-organisationer vågar få åka till Moskvas Pride-firande för att det bedöms så osäkert – trots att det är där vi behövs allra mest.

Europaparlamentet har i dag svårt att agera för allas lika rättigheter med en stor konservativ partigrupp, där konservativa länder som Polen, Litauen, Lettland och flera andra östeuropeiska stater ingår. När det kommer till hbt-personers rättigheter har parlamentarikerna från Sverige två huvudsakliga roller. De här funktionerna ankommer alla
parlamentariker, oavsett om de kommer från Kristdemokraterna eller Vänsterpartiet. Den första är att arbeta internt i partigruppen och parlamentet. Alla krafter behövs för att få till stånd uttalanden, antidiskrimineringsdirektiv, och kraft bakom de mänskliga rättigheterna.

Svenska parlamentariker måste här vara tydliga med att hbt-rättigheter är just mänskliga rättigheter, och att de behöver benämnas specifikt, inte bara i termer av jämlikhet för olika minoriteter. Här bör de svenska parlamentarikerna göra gemensam sak med Nederländerna, Belgien, Spanien och andra länder som kommit längre kring hbt-rättigheter.

Den andra rollen för parlamentariker är att individuellt stödja och delta i Pridefiranden i Östeuropa. Där har parlamentariker från flera läger, däribland Junilistan och Moderaterna, varit aktiva under den senaste mandatperioden. Vi ser fram emot ett större engagemang från alla partier på det området den kommande mandatperioden.

Den svenska regeringen har också varit aktiv de senaste åren men här behövs mer insatser, eftersom vi märker hur hbt-rörelsen får bakslag på bakslag på europeisk nivå. Skicka fler ministrar till Östeuropa! Driv hbt-frågorna aktivt, tydligt och utan att stanna upp, under höstens ordförandeskap.

Och ni – vi – som ska välja vilka som ska representera oss i Europaparlamentet, se till att lägga er röst på en person som är tydlig i dessa frågor! Frihandel och miljö är säkert viktigt på sitt sätt, men vi har i Europa en situation där människor trakasseras, förföljs och utsätts för dödligt våld bara för att de vill arbeta för alla människors lika värde. Och det sker bara en timmes flygresa från Stockholm.

Det är dags att lyfta hbt-frågorna som en given fråga för europeiskt samarbete och det är dags att visa att Sverige vill vara den jobbigaste, envisaste och skarpaste aktören i arbetet för att alla ska få vara den de är. Lägg din röst den 7 juni, med detta i åtanke!

Klart alla ska få sexualundervisning!

Jag tycker Sabuni och Björklund gör ett bra utspel i dagens DN. Man ska inte kunna välja bort vissa delar av undervisningen. Precis som att det ska finnas en saklig undervisning och diskussion kring olika religiösa uppfattningar, genom att eleverna ges ett tillfälle att inom skolans ramar upptäcka nya livsåskådningar än de som ens föräldrar, i förekommande fall, vill föra vidare till barnen, så ska inte heller föräldrarnas syn på relationer och sexualitet vara den enda som förs vidare till barnen. Det är en väldigt viktig roll för svensk skola!

Tvång eller inte? Egentligen tycker jag att frågan är ganska ointressant - huruvida det vore bättre att uppdra åt Skolverket att ta fram nya riktlinjer eller inte (som oppositionen vill). Det viktigaste är väl att det sker en förändring och att ändra i lagen borgar för det.

Det finns dock två problem med förslaget. Det ena handlar om hur Björklund och Sabuni resonerar. För det första är det en missuppfattning att detta endast handlar om invandrartjejer. Det kanske är den gruppen som syns men det är inte de enda som får med sig instruktioner av det slaget hemifrån. Och genom att tala i termer av just invandrartjejer befästs snarare än ifrågasätts samhälleliga normer. Det tycker jag är olyckligt.

Sen finns det ytterligare en fråga, och det är väl den allra viktigaste. VAD ska undervisningen innehålla? Där har Björklund och Sabuni inte varit tydliga, och dessutom har de avstått möjligheten att föra in sexualundervisningen som en del av lärarutbildningen. Jag väntar fortfarande på svar kring hur den svenska sexualundervisningen ska förbättras i Folkpartiets Sverige.